Jag tror jag skrivit någon gång tidigare om att sluta blogga? Kanske det var några år sedan nu. Men nej, jag kan inte se det hända även om skriver mindre nu. Jag tycker ju det är så roligt och hur skulle det går för alla ER om jag slutade med detta? Igår var hela familjen på middag hemma hos min äldsta dotter och hennes sambo. Hennes pappa med fästmö och sambons föräldrar var också där. De brände av en trerätters italiensk middag och vi hade jättetrevligt! Min tidigare makes fästmö är fd stylist och arbetar med PR nu. Hon berättade att bloggandet dör ut. Det ska vara snabbare medier nu. Jag sa att jag har en trogen skara läsare som följt mig år ut och år in och jag tror nog att de stannar kvar även om vindarna blåser mot Instagram. Många av er följer mig ju där också! Jag hävdade att min ”målgrupp” nog inte är så lätta på foten (!?) och jag har ju liksom ingen anledning att följa trender eller ens skaffa/jaga nya följare. Jag trivs med detta forum och har faktiskt dragit ner på Instagrammandet för jag blir lite galen av det själv. Att posta flera gånger om dagen, massor med bilder och budskap…det är liksom motsatt det jag önskar för världen och mig själv. Vilket för mig till nästa tankespår. Ingenting.
Jag googlade min senaste bok igår för det är lite roligt när man släppt en bok och då hamnade jag på en bok som hette hej då saker (eller något). En japansk bok såklart. De är bra på ingentinget. En kille som en dag vaknade upp och insåg att han var ägd av sina tillhörigheter…..han gjorde sig av med dem och blev av det smalare, friskare och lyckligare!! Alltså, han sålde nog inte bara av sina saker, han måste nog ha börjat träna också och äta rätt. Men ni förstår. Livsstilsförändring. Sekunden innan hade jag landat på en auktionssajt. Anledningen till det var att vi just nu säljer en hel del saker från dödsboet. Med andra ord, jag sögs in och kunde inte hålla emot. Jag var iallafall lite duktig för jag valde att sortera efter saker jag faktiskt skulle kunna behöva….till mina barn om inte annat. Och vips hade jag lagt bud på två tavlor, 14 tallrikar (Kastehelmi) och ett pärlhalsband! Hur fasiken gick det till?
Jag var ute i trädgården också igår, ganska mycket faktiskt pga vab i kombination med fantastiskt väder. Jag fick anledning att använda min nya stråhatt, farfars gamla hacka och där stod jag med nygödslad jord upp till anklarna och funderade på om jag kunde klara mig med bara en trälåda, en madrass och ett bord. Jo såklart jag skulle men vill jag leva SÅ asketiskt? Kanske senare. Men NU? Nej jag är för bekväm och jag har en löjlig kanske, kärlek till saker. Jag gillar vackra grejer. En rimlig tanke kring det är ju att man inte måste ÄGA saker utan kan titta på dem på museum eller i en butik…eller på nätet. Men iallafall behöver jag tallrikar, bestick glas osv för att kunna äta. Så husgeråd går bra att äga. Jag undrar hur den där japanen äter? Kanske ute…varje dag för han har inga omkostnader utöver hyra(?), el, vatten och några enstaka klädesplagg då och då när kalsongerna är trådnötta.
I vilket fall som helst sålde han böcker och jag var ju tvungen att köpa en för jag vill ha lite mer Okinawiskt tänk här bland alla prylar..
Pga datorkrängel här föll en del text bort och hjärnan är av durkslagsmodell här pga barn som sjunger vid min sida och inte fattar svenska tydligen (dvs lyssnar inte när jag ber vederbörande vara tystare eller gå till sitt rum).
Nåväl jag tror jag skrev typ att vi ska vägra följa strömmen, sluta snuttifiera verkligheten till snabba bilder och händelser på Insta. Läs bloggar eller ännu hellre BÖCKER av papper istället. Framkalla kort och dra ned på takten! För all del, sälj alla era prylar, jag fattar det och om några år kanske jag sitter där med en trälåda och är överlycklig. Men nu….är det omöjligt på många sätt och jag ska bara rensa lite så blir det bra.
Kram alla bloggläsare, vi kämpar på, framhärdar med långa formuleringar, krångliga ord och långsamhet.