Jag är sjuk med feber och ”dirrig” som min vän Friday beskrev det så väl. (en känsla av darrighet i hela kroppen som kommer och går, i mitt fall efter viss ansträngning). 36 dagar med ihållande feber kanske gör det med en? Jag har drabbats av plötslig nestämdhet…typ. Jag tänker att det är så här det ska vara. Jag känner att jag sprattlar som en fisk mentalt på grund av detta. Jag vill blir frisk men samtidigt funderar jag på hur jag ska kunna försörja mig sittandes i sängen….för jag kan liksom inte se att detta går över i närtid. Ingen vet hur länge det håller i sig. Alla spekulerar hej vilt. En del har haft feber mer än ett halvår läser jag mig till. Jo, det tycker jag inte verkar helt far fetched som jag nu mår. Ständiga bakslag. Jag VET, jag ska vila men tro mig, här händer INTE mycket. Kanske på hjärnkontoret men det är svårt att stänga av. Fast igår orkade jag knappt det, tänka. Jag vaknade kring 4 inatt med. Feber. Gick upp, drack vatten och tog en värktablett. Mer värk nu än tidigare, väldigt tråkigt. Och medicinen gillar jag inte.
Jag fick croissant av maken, och kaffe på sängen. Alltså i en kopp, vid sängen, han hällde inte ut det i…OK, ni fattar, humorn är lika låg som tempen är förhöjd.
Jag tog hand om köksbordet. Sen torkade jag köksbänken, plockade in i kylen….plockae bort saker från köket som bor på ett annat ställe och sen var det nästan klart. Jag tänkte börja plocka i diskmaskinen men, jag ORKADE inte. Efter två vakna timmar då jag mestadels suttit vid matbordet och läst DN vill jag gå och lägga mig igen. Typiskt olikt mig. Typiskt likt en 100-åring.
Så jag gick ned, bad om ursäkt för att jag lämnade mer jobb till uttröttade maken. Jag tog en dusch, rädd att lukta illa nu när man inte känner sin egen kroppsdoft så väl….och jag fick lite lite kraft tillbaka. Jag tänkte att jag skulle ta fram lite tyg från en låda, klippa lappar…jag ville göra bivaxdukar för vi behöver fler. Jag klippte och strök 10 små lappar. Händerna börjar ”dirra” och jag blir andfådd. Det mina vänner är vad Coronan gör med en helt frisk människa i sina bästa år efter fem veckors feber. Man kan inte utföra ett arbete, man orkar inte ha helg med barnen, man kan bara sova.
Så om någon faktiskt har ett jobb som sängprovare så vill jag ha det. Jag kan säkert göra det extra bra för jag bor numera i en säng. Man tackar gud för att inernet finns för om detta kommit 1980 hade nog folk dött som flugor då de kastat sig ut genom fönstren där de bor. I mitt fall hade jag behövt hoppa från taket för vi har ju ingen direkt höjd från fönstret….och de på ovanvåningen är ej öppningsbara för de är så stora….så epic sitshow alltså detta.
Men surdegen som jag anbefallde igår har maken gjort bra. Den pöser och pöser. Jag har gott hopp om en vacker limpa i nästa vecka. Tur man har en knåd- och bakmaskin! Jag hade aldrig orkat knåda själv.
