Det är segt, man tappar lite hoppet, man blir osäker och tänker….ska det vara så här?
Det här viruset ger mig ingen ro. Inget slut skymtas. Jag har dessutom vänner och bekanta runt mig som också drabbats som vittnar om detsamma. Märkligt att maken och barnen hållit sig friska och att så många inte får det här. Men, jag kan inte påverka mer än att jag vilar, undviker att anstränga mig….men NÄR blir man frisk igen???? Det är helt makalöst.
Dag 40 idag med feber….slitsamt. Jag undrar så när jag vågar träna igen, orkar med en hel dag utan att dippa vid lunch som nu. Igår höll jag på att somna vid elva…men det gick ju inte med barn hemma.
Nä, nu ska jag koka kaffe, ta hand om de som ska iväg.
Fridens liljor hörrni!
A