När jag väckte Frank idag sa jag att jag ville frysa honom i den här storleken, för att förhindra att han blev stor, skäggig och fick basröst. Sen gosade jag ned mig vid hans sida. Han sa en sak. ”jag vill inte ha finnar”. Jag förklarade att det inte var några problem, för OM han får det ska jag hjälpa honom med det, se till att han får Roaccutan. Han kunde vara helt lugn.
-Är det gott? frågade han då…..jag sa att det smakar inget men sefteråt blir man HELT bra!
Och, ja man kan bli helt bra av den medicinen, ibland får man ta den i flera omgångar, ibland måste man ta en liten dos dagligen under mycket lång tid. Min poäng var att ingjuta hopp och förtröstan i honom. Man ska inte behöva vara orolig för sådant som barn.
Men jag fattar, hans oro, finnar kan vara ett helvete. Man vill inte ha dem. Jag hatar själv finnar. Och varje gång jag ser en person som har mycket akne vill jag gå fram och säga att det finns medicin. Men det är så svårt. De kanske blir superkränkta, de påminns om aknen…att det bokstavligen lyser om dem så att vilt främmande människor kommer fram och ger tips!!!!! Hur gör man dem, på ett smidigt sätt, uppmärksamma på att det finns hjälp (om de vill ha den). För man får ha finnar om man inte besväras av dem. SÅKLART!!!! Tänk om ingen brydde sig???!!! Vore inte DET fantastiskt.
När får vi se Aknepositivismen? Fett- och kroppsaktivism är kanske det senaste i den genren….jag tycker Aknepositivism kanske vore ännu bättre!!!
Och nu….redigera DECKARE!! Det är svårt, roligt, tråkigt, tröttsamt, spännande och…..LÄSKIGT!
Men jag sitter still iallafall……
Tjing!