Jaha…Tylla skulle cykla hem själv. Men kom på andra tankar. Hon gick hem med en kompis. Lovade att hon hittade hem, filmade från lekplatsen och jag sågvar hon var. Sen, ringer maken henne för maten är klar. och sen….väntar vi……och väntar. Till slut ringer en man, han har hittat Tylla med tillhörande kompis som vi aldrig träffat…vinglandes med cyklar utmed stora vägen. Han får vår adress och avlämnar två 7-åringar…de har klivit in i en vit skåpbil. Bara så där. Han hade haft lite betänkligheter kring att plocka upp dem just av den anledningen….men tyckte att det skulle vara farligt om de fortsatte vägen fram.
Och nu, sitter vi med ett barn vars föräldrar inte svarar på tillgängliga nummer…och tjejen vet inte vad familjen heter i efternamn….
Saker som bara händer mig eller? Jag sitter här. äntar på att NI bryter sig in och fritar barnet. jag är trött, längtar tillbaka till klasslistorna med namn och nummer till alla förädrar och tackar gud för alla hederliga människor där ute som tar hand om andras förlupna barn.
STORT TACK för det!
/A