Nu börjar jag känna igen mig. Idag på lördagen var jag på en CT-thorax, handlade på Bauhaus (maken orkade inte), jag handlade på Coop/lämnade saker på återvinningen sen ICA (barnen behövde en speciell sorts yoghurt utan fruktkött) (maken orkade inte), Åhléns (barnen behövde sommarkläder och jag var i närheten) och sen….skulle jag hämta ett barn som lekt hos en kompis men som då ville sova över och nu sitter jag och skriver i underslafen för de blev plötsligt livrädda…och maken, är trött….för han har bestämt sig för att gräva en jävla pool själv! Alltså med hacka och spade! Inte som andra som hyr en grävmaskin, eller som jag föreslog – låta någon annan göra det!!!!
Jag ser framför mig en sommar där jag står i köket och passar barn medan han gräver och gräver och jag sedan får massera hans ömma kropp, hurra liksom!
Jag hade fixat seglarläger för barnen så att vi kunde åka en vecka till Ischia…men, han har segat med att boka och kolla det hela så det kommer inte bli av pga fem dagars karantän bland annat (och NEJ jag ska inte boka saker som har med flyg etc at göra, sist bokade jag EN biljett till Palma men två hotellrum och det var ett satans kaos innan han kunde åtgärda det och jag var glad att jag avslöjade min överraskningsresa i förtid för annars hade bara jag fått åka….). Ja, så kan det gå.
Två somrar hemma, det har nog inte hänt sen jag blev klar läkare. Det gör inget men jag måste erkänna att jag är lite orolig för det där grävandet. Maken har nämligen en tendens att inte avsluta sina projekt här hemma. Så jag satte hårt mot hårt. Om han gör klart väggarna och taket på undervåningen då kan han börja gräva. Så nu gör han det parallellt. Han kommer slita ut sig. Men, han bestämmer, han har haft fem år på sig att slipa och måla i tv-rummet på nedre plan, då kan han göra det nu. Jag är inte ARG, bara tydlig. Inga fler oavslutade projekt. Det klarar jag INTE!