En diskussion utbröt på morgonen. Maken och jag gillar olika saker. Eller, jag gillar MASSOR med saker, han gillar…..elektriska och tekniska saker och…camping. Där tog diskussionen avstamp. Inför julen får man ständigt frågor om vad ANDRA önskar sig till jul. För varje år blir det svårare att svara på den frågan. Jag har försökt tänka ut strategier kring detta, lyssna efter behov, önskningar och sen tänka lite praktiskt, vad skulle barnen eller maken BEHÖVA?
Jag har sedan några år, trots att jag ÄLSKAR att få julklappar konsekvent sagt nej till presenter, jag har allt och jag tycker att om någon vill handla till maken eller barnen istället så gör DET mig glad. Eller så ber jag om förbrukningsartiklar, helst NK-mint.
Maken hävdade nu att han ju visst vill campa men att jag är en bromsklots….och drog då hela harangen om att vi har små barn, att jag varit sjuk och att han varje gång han kommer hem efter två dygn i vildmarken (någonstans mindre än en timme från city oftast) är genomfrusen, har suttit med sin kompis i tältet och sett på Netflix….
Jag sa att jag sedan högstadiet längtat efter fjällen på sommaren men aldrig kommit iväg. Vi tittade på varandra och insåg, vår familj, som inte gör sig bäst i fält…kanske inte ska tälta i Abisko. Utan nätverk. Men, så slog det mig att vi ju har en vecka utan barn i sommar när de ska på läger och DÅ finns chansen för oss att uppleva svenska fjällvärlden ihop. Jag sa att han fick planera allt men att mitt krav var fjällstation inte tält pga otäcka mord i tält på 80-talet(?) och Händelser vid vatten (Kerstin Ekman). Då fick jag blicken, DET är ju INTE camping. Så det får bli tält. Jag kan övertygas, men kommer kanske inte sova.
Jag meddelade att jag vill ha natur, källvatten, norrsken (om det finns på sommaren) midnattssol och torrfoder. Och att vi alla är medlemmar i STF. Så han vet, vi kan få rabatt.
Maken är inte en planerare och det kan bero på att han är ”rädd” för mig och att jag vanligtvis är minst ett år före honom i planeringen av saker. Sen är han också väldigt nöjd med att semestra med mina föräldrar (!!!!!????) i huset i Frankrike. Vilket jag OCKSÅ är, men kom igen, vi skulle ju kunna hitta på något annat ett år. Vi har varit på en utlandssemsemster i Grekland 2012 med alla då födda barn inkl mina tre innan vi träffades och sen Danmark 2015 med killarna. Thats IT! På 14 år. Jo, jag har ju ordnat med födelsedagsresor för honom till London och Palma och sen var vi i Paris 2019 när pappa fyllde 75 men inget som vi liksom planerat ihop.
Och nu står han och bakar någon slags bakelse/konfekt som en stjärnkock hittat på, det har snart hållit på i 24h utan att bli klart…jag bad om knäck. Kanske det är därför han aldrig kommer loss riktigt? När han väl gör saker ska det vara extra allt, deluxe, superspecial och sen 24 karats guldsprinkel on top. Jag ska baka ut pepparkakorna idag. PUNKT.
Jag sa att jag gillar enkelhet. Då lade maken huvudet på sned, OK, jag gillar kanske inte BARA enkla saker men när det kommer till julen och när tiden är knapp, då gör jag inte flamberade brysselkålar i karljohansvampsmousse med lökspöken liksom…..det finns gränser. Och jag skulle hellre ha middag i stil med falukorv och makaroner idag än ett kök fullt av resterna från hans pralinpasta. Ärligt alltså. Vi har fortfarande inte ätit frukost här men han vispar och gnor…torkar maräng och ja, vi får väl se hur det hela avlöper. Det är skidor idag. Och jag har lyssnat på O fortuna några gånger, och facetimeat med dottern i LA. Jag vill ha hem henne, LA verkar osunt. Och dyrt. Hon säger att hon äter nudlar varje dag….mat är så dyrt. Jäkla USA, jag hatar USA. Jag ska besöka henne EN gång, kanske NY med maken sen aldrig mer. Jag blir arg bara jag tänker på deras sjukvårdssystem faktiskt. Och alla kändisar. Och cash is king. Jag hatar lite på det nu på morgonen för att komma igång.
Nämnde jag att jag köpte ett par knäppa örhängen i plast igår….i all enkelhet…
Hej/A