Den mest lättkränkta personen i historien. Kränkt by proxy. Dessa ömtåliga människor med sina känsliga egon. En man som är världsberömd i kläder av Armani och antagligen en klocka av Cartier eftersom han taggar och tackar dem inför galan. En världsberömd fru med en sjukdom hon talar helt öppet om. Och så…på bästa (i mitt fall bästa men annars sämsta) sändningstid. Slår en annan man i ansiktet. Helt jävla skitkonstigt, men, jag är liksom inte förvånad. Inget kändisar gör förvånar längre.
Jag kunde inte somna så bra igår, pga sov 4-5h mitt på dagen pga…ja vem fan vet längre!?
I vilket fall, jag tänkte vänta in två nya avsnitt av serier jag följer på SVTplay (The sinner och Annika bl.a) men så valde jag att se The power of the dog, för jag gillar Benedict (töntigt, ja, men sant). Jag visste faktiskt inte att den var nominerad, jag vet ju vem Jane Campion är, typ, jag såg att hon också kränkte några nyss…suck. Jag måste ändå ge er mitt ”svep” från veckan….
Jag har suttit mestadels, fortfarande helt slut efter makens 40-årsfest. Verkligen HELT SLUT! Aldrig i mitt liv har jag sovit så mycket som sista tre veckorna. Omättligt behov. Och sen, när man tror att det ska vända…migrän. När jag vaknade ur den dimman hade jag sett allt som gick att se varför en dokumentär om Georgia O´Keeffe verkade som en strålande idé. Det var det. Älskar Charlotte Ramplings röst bl.a. Och vilka målningar. Och vilket öde. Och ja, hon var märklig. Får mig att vilja måla…men jag kan inte. Har inte orken.
Men Tylla tittade med mig en stund och det känns som att mitt inre blev rikare. Jag har nu två favoritkonstnärer, Kahlo och O´Keeffe. Och jag försökte hela gårdagen, utan att googla, komma på en annan Georgia jag gillar utan att egentligen veta varför…men kunde inte för mitt liv plocka fram hennes efternamn. Och NU när jag skriver och tänker på henne kommer det och går. Jag passar på och skriver det direkt. Wolf. Vem är rädd för Virginia Woolf, och så kommer jag på att hon inte alls heter Georgia….helt sjukt. Sån är min hjärna nu. Jag tänker sedan på Timmarna, med Nicole Kidman (som stannat i växten) och underbara Meryl Streep. Kanske den bästa filmen med Kidman, inte den bästa, eller jo kanske med Streep också. Ska se om den snart känner jag.
Jag såg om Dirty dancing också. Och ville skriva inlägget: Jag tänker på Patrick Swayze…men kom på att jag inte vet så mycket om honom. Utom att jag tyckte han var…snygg? I vilket fall, man ville vara Baby. Och kunna dansa. Han dog när han var 5,5 år äldre än jag är nu. Han fick kanske 25 år i rampljuset, sen leukemi….så sorgligt kort. Att han dog alltså, för tidigt. Rampljuset….det får en att undra, över dem som söker sig dit.
Å sen. Jag såg bilder på kronprinsessan…och utan att veta vem designern var innan det, konstaterar jag att jag spontant inte gillar kläder från Rodebjer. Passform är inte ett signum. Och sen röda mattan….jag tar det sen. Hjärnhopp! The power of the dog. Väldigt lång film med nerv men två scener är liksom ”gymnasietnivå” på som när man fick en filmkamera och gav sig ut i Vällingby centrum för att ”skapa” film…en närbild på en fluga som går på en häst, och sen en häst i hage vars ena muskel rycker till….?!? Men, nerv. Spännande även om jag hela tiden sitter och tänker schampoo….varför tvättar hon inte håret, varför säger ingen något…..men OK, den var intressant, och kanske tänkvärd.
Nu till galan och priset för mest tilltryckta pattar som går till:
Andra nominerade var:
Så, vad drar jag för slutsats. Modeslutsatsen är: Jag är astrött på att se ALLT på kvinnor. OM man vill visa allt man har, gör som Georgia O´Keeffe, klä av er helt. Eller ha genomskinliga kläder. Men detta tryck ihop-see-through….eller oversize-no-fit-makes-you-wonder….det är inte min grej. Jag tycker mer och mer om herrmode. Jag vill bära herrkläder, frossa i tyger, former som följer kroppen, modeller man kan röra sig i. Och nej. Man slår inte en person som skojar om ens fru. Man behöver som man inte skydda sin kvinnas heder, hallå 1700-talet, Will Smith vill tillbaka.
Och nu, ska jag dricka kaffe!
/A