Jag impulsköpte (nåja, vi hade bokat tid) en säng ihop med maken. Det var nödvändigt. Och, vem är jag att bromsa i nerförsbacke?
Sen lämnade jag en bok i en väns brevlåda, och sen hem. Fixa pannkakor, åka och handla mat, lämna in ett paket på posten, kånka två gigantiska Sellpypåsar (med hjälp av dottern) och en retur av ett Sellpyköp. Tack och lov hade jag med dottern som hjälper mig att ordna upphämtning av nämnda påsar (då man inte alls ska kånka dem till PostNord utan att ha fixat nån QR-kod eller liknande) med några få klick på min telefon. Nu sitter jag och återupptar min stickning som fick avslutas pga för mycket input i hjärnan i bilen.
Hon Lyssnar sedan ett tag på en podd som ska vara Sveriges mest belyssnade. Sigge och Alex? och vi lyssnar med. Det är småkul, men, jag kan inte riktigt hålla fokus, jag känner mig omodern men visste att Alex bror har varit gift med En Anitha C som jag faktiskt varit på samma fest som för några år sedan….och tänkte då, jag är inte HELT ute. Jag vet något. Och varför jag vet det har jag ingen aning om för jag vet inget om henne än just det. Jag konstaterar att jag nu är min mamma om man säger så. Jag litar nästan fullständigt på allt dottern säger, jag är daterad och kan förlika mig med det. Jag stickar vidare. Det kan jag. Jag ska personalisera ett par balettskor, jag ska sy klart en folkdräkt, jag rensar bland barnsaker från 90-talet. Om jag INTE hade barn födda på 2010-talet…då hade jag känt mig som 100 år!
Ikväll ska dottern hjälpa mig med middagen. Hon är sååå himla duktig, jag är rädd att hon blir som jag. Men hon lovar motsatsen. Hon ska inte laga mer än en rätt till familjen när hon får barn (det borde jag ha spelat in för min perfekte bror sa exakt samma innan han fick barn och med avsmak såg mig tillrättalägga familjens middag så alla blev nöjda…). Nå, nu väntar vi på sängar som spräckte budgeten men som vi svurit på att inte tala om, det är bara NI som vet. Det gick över styr. men, man sover jävligt mycket innan man dör och vi är båda ledbrutna när vi stiger upp. det var dags kort sagt och nu ska inga fler småbarn kräkas, kissa ned eller hälla varm choklad i sängarna (inte förräns det kommer barnbarn då). Så, det är ingen ångest alls kopplat till detta. Nope, jag valde till och med bort den vackraste färgen (blekt rosa) för at ta en mer neutral nötig ton och mässingsben. För dessa sängar ska vi dö i.
Och så, var jag tömd. Jag hade gärna bloggat oftare, roligare och enklare men, dels tillåter inte det program jag använder att man laddar upp bilder lika enkelt som tidigare så det är mer tidsödande nu, och så är ju hjärnan intorkad….Ni fattar. Det är på glid! Instagram tar över, och Live var väldigt kul. VÄLDIGT kul! Med interaktioner med följare. Kanske det blir mer sånt? Om mitt liv blir roligare…eller tvärtom, tråkigare….för det skulle ge mer tid för detta. Nu, bildkavalkad, helt osorterat.
