Jag var hos läkaren. Värken har blivit mer frekvent. Halva tiden nu. Vad ska man göra för att inte trigga? Jo, man ska undvika saker, som för mycket ansträngning, för mycket belastning, alkohol, att vara hungrig, att äta socker före maten, dålig sömn, stress….
Jag ska leva ett regelbundet liv utan toppar av olika slag. Jag ska undvika hård träning, för mycket umgänge, att läsa. Istället mycket mellanmål, små avkopplande promenader, nyttig mat, 8 timmars sömn på natten en timme på dagen. Inte bli upprörd, inte bli deppig, inte stressa men kanske lösa sodoku och lägga pussel…..
Husläkaren tycker jag ska arbeta. På en sluten psykavdelning, som läkare. De två bilderna går inte ihop.
Neurologen föreslog en ny medicin, inte ta bort den jag har utan lägga till…jag gick nu med på det för mina argument för att avstå var inte tunga nog. Det var en säker medicin tydligen. flera tusen har tagit…Den gjorde ont och allt jag kan säga så här långt efter ca 12h är att jag fick väldigt låg puls, under 50. Och värken är inte borta, men det kunde jag inte förvänta mig. Inom en månad vet man…
Pussel…jobba som läkare…det är lite olika bud.
Jag hade lite avvikande provsvar, som skulle kunna tyda på en infektion, eller möjligen folatbrist? Om jag väljer några…jag har tappat i vikt. Väger mindre än på 11 år. Tappat jag muskler? Tappar jag fett? Matlusten är väck i vilket fall. Jag ska äta ändå. För att inte få värk. Är jag nedstämd? Nej, är jag stressad? Ja, över situationen och det faktum att jag inte längre är sjukskriven, husläkaren har tid 24 november, om en månad. Är jag stressad av annat än jobbet/sjukskrivningen/att jag mår dåligt? Nej. Jag har hög motståndskraft psykiskt. Jag blir inte deprimerad. Jag blir förbannad.
Jag skriver.
Om jag vore utmattad eller deprimerad skulle motion hjälpa, umgänge, att gå på museum, träffa vänner, läsa spännande saker eller överhuvudtaget vidga min värld göra mig frisk, samma om stressen var problemet. Då skulle också en sjukskrivning vara av godo…för att minimera stressen…så sammantaget har jag den sämsta situationen man kan tänka sig för att må själsligt bra. Bara värk kan ju göra en person deprimerad.
Vad blir kvar då, om man ser med neurologbrillorna? Dagliga promenader, pussel och sömn. Mat. Mycket mat. Och medicin. Och allt detta efter en covidinfektion, en vaccinspruta, ytterligare en covidinfektion och en dos till….två år och en månad senare, och ju, en myokardit och kronisk migrän ju, och airtrapping…och inget av det som jag vanligen gör. Inga vänner, inga mingel, inget jobb, ingen träning, ingen bio, inga kurser, ingen alkohol (och det saknar jag verkligen inte för vi dricker ändå så lite här hemma) inget arbete och helst inga högljudda skrattattacker. Jag gör allt de säger åt mig.
Sköna nya liv. Tänk om….allt jag behöver är en enkel till St Thomas ändå, vore inte det underbart? Googla det, Voltaires vardag och St Thomas så kan ni läsa om när jag var i ett helt annat läge och livet var..vad säger de? Maxat!!!
/A