Marknadsföra sig – Voltaires vardag

Det allra svåraste man kan göra tycker jag är att marknadsföra sig. Att få en recension är därför livsviktigt som ny och okänd författare. Här delar jag två fina recensioner från en av fem stora och bra bokbloggare i landet!

https://www.fiktiviteter.se/2017/09/23/innan-vaggen-av-anna-voltaire/

https://www.fiktiviteter.se/2019/06/17/hejda-stress-av-anna-voltaire/

Och sen om ni har läst någon av mina böcker får ni sååå gärna skriva av er på någon av onlinebutikernas hemsida. Det kan vara den lilla extra puff boken behöver för att uppmärksammas!!!

Vidare i mitt skrivande, del 2 har manglats mycket långsamt pga mitt ojämna mående men nu verkar det vara på sluttampen. Jag tror ofta det och sen ska jag ändra något. Men den lektör jag anlitar utanför Lava håller på som bäst nu och jag hoppas få iväg boken för korrektturläsning inom kort. Sen kommer frågan om omslaget, baksidestext och ja sen är det klart. Klart för ljudboksinläsning alltså….

10 maj kommer första ljudboken i serien, Mordet i Marseillan, lätt omarbetad efter att ha upptäckt lite stavfel mm. Den ligger på ett annat förlag, Saga Egmont och det stämmer inte att den kommer 10/8 som det står på Storytel (tror jag). Och omslaget ser annorlunda ut.

Ja men det var väl allt, en uppmaning att recensera alltså, och jag vet, man blir som en sån där butik som frågar hur upplevelsen var, tjatigt, tjatigt. Men när jag blir riktigt känd ska jag sluta tjata på er! På heders!

Maken fotade mig igår när jag sat och lapade lite sol. Det blir väldigt varmt i vinkeln vid entrén. Jag fattar precis poängen med Skånelängor för att skapa lä. Vi blev utbjudna på den lokala vinbaren här ute på ön, ett uppskattat ställe tydligen. Och vi hade trevligt. Jag drack alkoholfri öl för vatten kändes trist på något märkligt sätt, det dricker jag ju hemma…Det var lite ”pay off” från deras sida eftersom maken hjälpt med en massa grejer när de byggt. Inte stora saker men ett handtag här och ett där. Det är så man får göra för ”odd jobs” ingen verkar intresserad av att jobba med sådant längre. Vi har i flera år sökt folk att göra klart en massa småsaker som inte blev färdiga när vi byggde…ingen vill, inte ens veterankraft som jag kontaktat.

Nå, vad tyckte jag om Svinstian (jo de har döpt den till den!!). Jo….det var självservering. Man fick beställa i baren och sen bära sina egna glas till borden som var gjorda av en återvunnen..jag vet inte…garagedörr? Jag satt på inte mindre än TVÅ barstolar för de stod så tätt att jag uppfattade det som en soffa och gippade till. Chark- ostbrickan med oliver och kapris bar personalen fram och den var god men jag hade önskat mer kittost än hårdost som var i mycket smulor. Ingen plockade bort glas när de var urdruckna, oklart om tanken var att man skulle ta dem med tillbaka till baren för påfyllning men så gör man ju ändå inte…? Så vi fick plocka av fyra glas för att få plats med fyra nya. Inga avlastningsskålar fanns (för olivkärnor) och inte heller servetter, man var tvungen att ta en del saker för hand då träbesticken inte fångade upp hårdostbitarna. Jag kan inte uttala mig om vinet för jag drack inget men ingen i sällskapet utbrast ”men gud så gott” och då är detta ett ställe som ska vara specialiserat på gott vin. Så…kommer vi gå dit igen? Nej, det tror jag inte. Möjligen om vi blir bjudna. Men jag hade hellre träffats hemma, miljöombyte i all ära men du får mer för pengarna om du handlar på ICA. Jag är inte otacksam här, så gulligt att bli utbjuden men utbudet här på ön är så litet att vad man än öppnar så kommer folk att komma. Och alkohol gillar ju folk trots alla risker med det. Så himla märkligt ändå. För alkoholfri öl tycker jag är precis lika bra som den man får huvuvärk av och blir slirig av.

Så, nu drar söndagen igång här. Och jo, den stickade långa koftan med tillhörande halsduk OCH vita blusen jag hade på igår kommer från NygårdsAnna. Koftan/halsduk köpt i butik för många år sedan och blusen helt nyss på Sellpy. Ni kan se på Instagram!