Om du skulle fråga mig om jag är Spara eller Slösa skulle jag gärna vilja säga att jag är Spara. Men frågar du min mamma eller make är svaret Slösa. Jag är både och. Jag är snål som satan när det gäller småsaker, jag blir lite sur när maken ska åka och köpa en liter mjölk och då slinker in på den obemannade Coopbutiken på ön där det är superdyrt att handla. Lika dyrt som på macken, jag vill ju att han åker till Lidl, och köper mjölk på en liter (av någon anledning är den billigare en 1,5 l?!?). Men, han gillar inte att handla så för honom är det mer värt att slippa folk..
Jag är egentligen inte så väldigt oroad för vår ekonomi men om räntan går upp till 9%, ja då får vi börja fundera på att flytta, eller börja sälja av saker…tyvärr är väl det enda vi kan avvara mina privata saker, guld och möbler (jag vet möbler är ju del i bohaget men…de är liksom köpta till mig i present av min mamma och en dal hade jag innan jag träffade min man och det är designklassiker…). Maken är sällsynt ointresserad av döda ting som inte innehåller elektronik eller motorer. Jag ….bryr mig inte om sådant alls mer än att jag tycker att de ska fungera…eller om jag får (läs köper själv) en Porsche kanske det ändras…och jo, jag bryr mig ju om vår segelbåt…men jag föredrar min pressobryggare, min handdrivna kaffekvarn och ja, ni fattar. Jag hade mått bra av en vedspis, den typen är jag.
Nåväl. Vi sparar/slösar på olika saker. Igår försökte jag tvinga fram en sportlovsvecka. Maken har stretat emot länge, han vill verkligen INTE åka skidor i dolomiterna. Han vill ha solsemester…något som jag tycker man har på sommaren. Han är nog också lite rädd för att gå i skidskola som jag lovat (hotat kan det kanske ha uppfattats som???). Men, nu har JAG gett med mig. För jag kan inte boka själv, jag orkar inte jobba med en motsträvig make och sen dra tungt lass på en alptopp med tre barn utan hans stöd, inte längre, inte efter Covid. Så, jag har gått med på (en jävla) solsemester vecka 9. men han har ännu inte bokat. Det stressar mig oerhört och jag får för mig att det är ett led i att han tycker att även det är för dyrt….jag ville då åka till Gran Canaria, Las Palmas…för jag tänkte, Ryan air flyger dit, det är lagom långt (han vill till jävla Thailand men över min döda kropp att jag besöker det landet igen eller ens flyger mer än i detta fall 5,5h, jag hatar att flyga). Jag hade en idé om att man kan hitta Airbnb i stan, kunna äta alla måltider inkl. frukost ute och att jag då fick VILA. Man kan bada på strand i stan (var där med gudson och fd moster (infödd) 1987 så jag vet) och så skulle kalaset inte gå på 130000kr. Men han ville sen inte bo som jag…jag hade ett krav: uppvärmd pool eftersom havet är 19 grader och det är för lite för mig. Jag ville bo en bit bort sen för i city var det svårt med pool och dubbelt så dyrt…Han hittade ett splitternytt hus i samma stil som alla verkar älska nu, vitt, avskalat, massor med glas och perfekta räta vinklar. Jag mådde illa i hela kroppen och ville bo på en bananplantage…och resultatet blev…inget bokat utan nya tag idag. Jag bor hellre längre bort och mysigt än centralt och könlöst. Nu har jag nog tappat tråden här.
Sparförslag? Jag köper en masse, kollar liter/kilopris. Sen är jag medveten om vad jag VILL HA. Behöver jag verkligen detta? Resultatet blev onlinehandling på Coop med hemleverans, något jag är väldigt glad att jag gjorde eftersom jag blev febrig och trött.
Schampo och balsam tar slut fort här hemma för alla utom jag verkar tro att flaskorna fylls på av sig själva..och att man behöver dränka sig i sådant. (Själv använder jag hård tvål!!!! Och schampokakor inköpta i Frankrike för att slippa plastspill men det vägrar de övriga….) Jag verkar dessutom vara ansvarig för inköp så jag beställde från Apoteket. 15kr/l. Ingen kan klaga.
Jag avslutade prenumerationen på The Telegraph idag också…för 14,9 euro i månaden för att jag bara läser rubrikerna (oftast) är inte rimligt. Jag betalar av bilen dubbelt så mycket som behövs, vi amorterar mer än vi betalar i ränta och jag har sedan länge slutat köpa nya kläder till mig. Bara strumpor och underkläder kan gå under radarn. men…jag köper dyra underkläder tycker maken…han har påpekat det. Jag har sagt att jag kan återgå till bomullstrosor modell jättestora….om han tycker det kostar för mycket. Det har gjort att han backat. Jag påminner då om att han äter mycket snabbmat på jobbet, snusar och köper energidrycker…och så håller vi på. Jag äter rester, han rynkar på näsan efter andra gången han äter uppvärmd mat.
Men…så ser jag en ring på auktion…..och vips har jag slagit till. men…det tar jag hem på schampo och billig mjölk. Och, att göra av med 50000 kronor på en solsemester som blir ett minne för livet (som är kort) det tycker jag är en investering. faktiskt, man vet aldrig när man blir sjuk på allvar, bombad av Putin, överkörd eller huset brinner ner och man mår bra bara man VET att man ska få ett avbrott i vardagen. det ska gudarna veta att jag behöver.
Jag såg dokumentären om Arnold (ni vet Terminatorn) igår medan jag stickade ännu en restgarnströja…) och jag fick lite energi av den. Han berättar om att man måste ha en vision, inte en dröm. Och jag kände att det jag behöver i livet är nog att sluta sticka tröjor hur lugnande det än är och belönande när man är klar, och fokusera på det jag kanske måste göra, skriva. Klart en roman….för annars schabblar jag bort det. jag vill ju. Jag behöver ha ett stabilt mående och att skriva, om det skulle kunna bli en framkomlig ekonomisk väg är verkligen en sak som går att balansera med min märkliga fysiska situation, hälsosituation. Så idag, när jag är klar med den här tröjan, ska jag INTE börja sticka på en ny. Jag ska hitta min brännpunkt och vila där. Andas och inte hasta vidare för snabbare tillfredsställelse.
Är det nödvändigt att skriva, behöver mänskligheten det? Ja, jag tror att det vi behöver i kulturväg är bra böcker, musik och film/tv som inspirerar oss att ta tag i oss själva, fyller energidepåer så vi kan orka vidare…
Jag rustar för lågkonjunktur.