Svennis har pancreascancer. En bomb. Han har max ett år kvar….och droppade detta under söndagsintervjun. Supertrist för honom och hans nära, många verkar ha blivit väldigt ledsna, chockade och en del…..pratar om honom i dåtid. VA!? Han andas ju fortfarande! Jag hörde en kvinna som jag tror var någon slags sportreporter i Italien på radion…hon fick det att låta som att han var stendöd..Och sen den där älskarinnan, läste hon väder på BBC? Hon säger att han är otrevlig…jag tänker att just det kan man väl vänta med tills han faktiskt inte längre är med oss, så onödigt tycker jag. Och hon tog ned den kommentaren, trycket blev väl för hårt, eller så insåg även hon att det var opassande. Jag gillar visserligen ärlighet men där någonstans går ju gränsen.
Sen läste jag något som Svennis själv skulle ha sagt om sina kvinnohistorier…att han ju inte var gift med någon och därmed inte kunde vara otrogen…vilken märklig inställning!
Nåväl, han fick ju nu möjlighet att höra eftersnacket, hyllas innan han går hädan, få förunnat måste jag säga. Men nu är det ju spänd väntan på när han faktiskt går ur tiden, och vilka böcker som ska skrivas…om fotboll, otrohet, pengarna och så lite mer fotboll kanske?
Märkligt hela grejen, att bli så känd för att träna fotbollsspelare, så rik att ens kärleksliv eller kanske sexliv blir allmängods. Fast 99% verkar ju ändå hålla honom högt, kanske ännu mer, om man inte frågar hans fruar/flickvänner/älskarinnor….jag, vet faktiskt inget om honom men min pappa säger att vi är avlägset släkt….kanske något man ska kolla upp när man blir pensionär och fingrarna fått artros och man inte kan sticka på dötiden….?
Idag ska jag försöka fäktas, sonen ska med, kanske maken. Vi måste peppa Frank att komma igång igen, han har en tävling i slutet av månaden. Jag har också börjar med mina stretchövningar för bröstkorgen…vilken jävla grej va? Stram bröstkorg, who would have thought!?
UPPDATERING: Nu har jag lyssnat på slutet av Söndagsintervjun också och han har så väldigt rätt Svennis, man ska inte gräva ner sig, tänka dystra tankar och det blir som det blir…så, nu ska jag kanske ta och skita i att jag har Postcovid för jag lever, ta mig fan, och jag kan göra det mesta jag vill…så allt är ganska bra faktiskt! Fina barn har jag också, en make som tycker jag är snygg(!!!!) och härlig…jag gillar ju honom med, sen har jag mina föräldrar, min bror med familj och en vänskapsskara..så, vad mer behöver man liksom?
/A