Jo, jag vaknade med två tankar, efter att jag konstaterat att huvudvärken är åter, gud och ansvar.
Gud, där finns lika många tolkningar och förklaringar som människor antar jag, människor med medvetande då, som funderar på saker och hört om konceptet gud. kanske man i vissa områden har flera gudar, inte den/de som är vanligast här, men jag tänker mig att även hinduer, buddhister och…de som tror på andar osv ändå har hört talas om den kristne guden…eller? I vilket fall, han ska då höra ens böner men det är lite olika där om något faktiskt sker utanför den person som sänder sin bön. Att man blir hörd är ju i min värld också lite tveksamt. Och jag vet, gud hör men ingriper ej, man ska liksom inom KBTn trösta sig själv lite…lita på att det finns en mottagare på andra sidan tanken och bli tröstad av det. Tanken. Och i och med det så faller liksom konceptet tänker jag för man kan ju inte påverka allt. Att vissa människor är onda, dödar, torterar, startar krig, bedrar gamlingar, love scams…osv osv , det finns liksom ingen ände på eländet.
Sen finns sjukdomar, som min, envist kvardröjande effekter av ett virus som påverkar i mitt fall 36 miljoner människor världen om. Jag tänker att många bett om det, at bli friska, att deras barn ska bli friska…och att kanske någon god själ bett att vi ALLA skulle bli friska…men, so far.. niente.
Sen ansvar. Vad har vi för personligt ansvar för saker? Jag kan ju tycka att jag kunde tagit mer ansvar för min situation när jag arbetade på stället där jag smittades…jo, faktiskt. För vi var flera läkare som reagerade på att vi hade smutsigt på vårt rum t.ex, inte för att damm och ohyra gjort mig sjuk men det var också så att det praktiserades ålderdomliga gåronder där, under pågående pandemi. den enda restriktionen som fanns var att besök gjordes utomhus. På något vrickat sätt antogs att smitta ej skulle komma in eftersom alla patienter var testade innan de lades in…ingen hänsyn till att inte umgås så många, dela rum, vandra från rum till rum i klunga mellan sköra, oftast äldre, patienter….en dog. Det har jag berättat va? och jag vet inte hur många av personalen som har det som jag, om ens någon men man får ändå säga att just detta utbrott fick katastrofal utgång.
Sen är det nu en upprörd debatt igång om att kvinnor dör av mäns våld. Jag tycker mig se en generation som växer upp i tron att män slår….män hatar kvinnor…Jag ogillar den debatten för den är inte saklig. Män är inte ondare än kvinnor i stort. Jag har aldrig blivit slagen av någon, man eller kvinna. Om en man beter sig olämpligt mot mig säger jag ifrån, jo, jag har faktiskt ganska nyligen varit med om en sådan grej, en oönskad…handling? Jag sa tydligt ifrån, två gånger och förvånade faktiskt mig själv, jag är ganska konflikträdd nämligen men tydligen, i en pressad situation tar jag ton. Jag är mycket nöjd över detta. Jag har i andra situationer, där oväntade och farliga saker hänt också reagerat adekvat, även om jag kanske inte reflekterat över det så, men jag vet nu om mig själv, jag bryter inte ihop, jag blir inte paralyserad. Jag hoppas jag smittat av mig till mina barn. Man tar ingen skit, man håller sig kall, gör rätt och sen…lägger man det åt sidan, går vidare.
Och ffa, lär sig något av situationen, ignorerar inte magkänslan. Min är sällan fel om jag tänker tillbaka. Men åter till detta våld mot kvinnor. Jag tror aldrig vi kan stävja det. Folk är knasiga, våldsamma, söker sig till farliga situationer av en eller annan anledning men vad vi KAN göra är att låsa in folk längre om de en gång visat att de är benägna att slå, hota eller döda.
Vet ni, inom kriminalvården testade de ett behandlinsprogram för våldsamma personer som utfört otäckheter, varit…stygga, plågat andra…och man fann att de efter behandlingen var ännu mer benägna att utföra obegripligt otäcka saker mot andra. De gick igång på att se otäcka saker som hände andra….läskigt va!? Min spaning på detta är att empatistörda människor, som många gånger levt i en miljö där våld är en del av vardagen, inte kan rehabiliteras (fel ord för att rehabilitera betyder ju att återgå till innan man blev sjuk och i detta fall var de ju inte OK innan) eller jag menar botas. Det är som med pedofiler, forskningen visar att de inte kan ändra sig. De kan lära sig att man inte får, men de kommer ändå vilja….och då kan det ju faktiskt vara bäst även för dem att befinna sig på en murlängds avstånd från barn. Samma med våldsbenägna sadister. De ska inte vandra runt.
Nu ett stort steg bort från dem men i samma område. Barn som är gängkriminella. Nytt förslag är att de ska tvingas till skola/arbete (om de inte kan klara skolan) och eventuellt då ha fotboja. Nu vet ju inte jag vilka skolor de ska tvingas gå i eller hur det kommit sig att de inte redan gick i skolan eftersom det ju råder skolplikt(???) eller sitter på ett SIS-hem eller annat..men det är lite mysko…fängelse är alltså inte ett alternativ men man ska tvinga dem till skolgång…hur ska man lära någon något med tvång?
Jag fattar inte detta, och jag hoppas verkligen att detta ska ske i anpassade skolor för med en fotboja hindrar man ju ingenting alls från att ske i klassrummet. Lärare blir redan nu hotade med kniv av grundkoleelever, jag tar det igen, grundskoleelever, alltså mellan sju och nio år….
Hur ska övriga elever skyddas, vem bryr sig om deras kunskapsinhämtning?
Jag skulle så gärna vilja höra EXAKT hur detta är tänkt att fungera. Ska de bo kvar hemma, få terapi, medicineras om det behövs, ha läxhjälp, boende..? Tutti vill jag veta. För det kan ju på pappret låta jävligt enkelt att TVINGA barn till skolan…men…vad blir utfallet, kostnaden, konsekvenserna för skötsamma klasskarater..och vilken lärare ska hantera detta? Jag fattar faktiskt inte.
Snälla ni som vet allt om detta, det är tre delar, gud (hur är det med böner egentligen?), ansvar (är det samhällets fel verkligen att kvinnor slås ihjäl av män? Utöver samhällets ansvar att låsa in de som slåss självklart, stort fokus på inlåsning gillar jag) och slutligen, hur tänkte de när det gäller kriminella barn? (Nån som vet exakt hur de tänkt att detta ska fungera alltså så jag slipper tänka mer på det).