Jag vet ärligt talat inte var det gick fel, vad jag kan ha gjort för fel, om kulturella strukturer är felet eller om jag bara råkat välja helt fel…man?
OK, ni som följt mig en längre tid vet att att jag på olika mer eller mindre raffinerade sätt försök få maken (och barnen i takt med deras utveckling) att ta hand om sina saker och deltaga i hushållsarbetet. Mitt senaste försök går relativt bra (det att bara plocka efter mig i ett försök att spara på krafterna för att kunna arbeta mer och MER). Men detta framsteg beror dessvärre på att jag efter alla år börjat resignera och anpassa min egen ambitionsnivå avseende ffa ordning till en som innefattar ingen ordning alls. Det tråkiga med detta är att saker fortfarande behöver hittas och ….det faller allt som oftast på mig.
Men, jag är bitter. Ni väntade er ett INTE inskjutet där va? Men nej, jag kan inte låtsas. Jag är bitter. Och jag är det på i stort sett allt. Först kanske på feminismen, suffragetterna och alla jävla kvinnokämpar som gjort så att jag förväntat mig att få utbilda mig, åtnjuta jämställdhet, lika lön och en jämn fördelning av hushållsarbetet. men vad som hänt är att majoriteten kvinnor dubbelarbetar. Och sen står politiker, försäkringskassan och vården och är förvånade över att kvinnor brinner upp….
Men nu vet nu. Jag sänker nivån ännu ett steg. Och ber för mina barns framtida partners…det kommer inte bli lätt för er, ni kommer få plocka en hel del kan jag lova och skit i att utbilda er, kräv istället att hushållsarbetare får kollektivavtal för då jävlar tror jag att vi kan få ordning i världen! Ajö!
/A