Jag läser på inför morgondagen. Jag ska intervjuas, igen. Nu om hur det utvecklats, för mig och vad jag tycker om läget i vården. Läs detta! https://www.vardanalys.se/rapporter/postcovid-i-praktiken/
Och efter tre dagar som heltidsarbetande (pga husläkare som ej går att få tag på och FK som utförsäkrat mig och alltså måste jag försörja mig…duh!) Summerar jag: Huvudvärk som jag i stort sett inte haft sen tidigt i våras, febertoppar och jag är så trött när jag kommer hem att jag somnar. Idag sov jag 1,5h. Det kanske inte låter så illa men i praktiken betyder det att jag sover när familjen äter tillsammans, knappt hinner träffa mina barn innan de lägger sig och att jag måste upp och hoppa för att ens kunna somna…för att kunna gå upp 06.18, sitta en timme i bilen och sen arbeta 8h, 30 min lunch och sen en timme i bil igen. Vad blev kvar av mitt…LIV?
Jag skrev under artikeln i läkartidningen som nyss publicerades. Vi med fatigue skattar högre poäng än folk med cancerorsakad anemi, kronisk njursjukdom och metastaserad cancer… något att tänka på när man ska anpassa arbetslivet för att vi som insjuknat ska kunna ha ett bra liv.
Och, jag betonar vi är 3% av befolkningen, det är mao. en FOLKSJUKDOM och om man verkligen var nyfiken på vilka restsymptom folk som haft Covid-19 lever med skulle vi sannolikt ha en betydligt höre siffra….
/A
Sen skrev jag detta till en sjuk medsysterkollega…
Ps.
Jag började arbeta heltid i fredags. Det är ju fruktansvärt. Fatigue, febertoppar, huvudvärk.
Jag ska träffa DN imorgon och har läst på lite. Jag försöker förstå(?) sjukförsäkringsreglerna (lagarna) och funderar jag på om man ska agera för lagändringar…
Den som har en sjukdom som gör att man har minskad ORK pga kognitiva förändringar (i mitt fall), ska omskolas alt bli arbetssökande och byta yrke.
Jag förstår absolut en bortre gräns i sjukskrivningarna, så vi inte sitter med personlighetsstörda som vägrar underkasta sig behandling (stor del av mitt jobb) som bara lyfter sjukpenning/sjukersättning. Jag tål begränsad mental belastning, oavsett yrke att byta till ett annat är inte lösningen. Alternativet sjukersättning vore katastrofalt för ekonomin…men det vill FK inte för jag kan stå!?!
Jag känner inte till förarbetena till vår sjukförsäkringsbalken för sjukskrivning men man börjar fundera på vad som är rimligt och hur få ihop försäkring med sjukvård/medicinsk kunskap?
För jag KAN ju arbeta men inte så här. Jag måste jobba kortare dagar, ha luft i systemet så jag kan vila. 50% funkade bra (med ALLA andra anpassningar i livet dvs noll annat). Nu går livet ut på att gå upp, arbeta och sen hem och sova, jag hann knappt se barnen, sov över middagen, ställde in träningen, vi firade inte vår bröllopsdag idag, jag sov. i princip hela helgen…det är inga QUALY´s direkt här hemma. men jag arbetar…så FK är nöjd…. livet försvann. Ds.