Ett tag var jag med i en rolig Facebook grupp, där skulle man dela med sig av bilder från sin stökiga vardag. Som motvikt till alla bilder på likartade sönderstylade hem utan ett spår av mänsklig närvaro. Jag blev accepterad och delade några av mina inlägg från bloggen. de allra roligaste såklart där jag ondgör mig över hur det städas här hemma….Jag fick mycket bifall och gapskratt (den enda behållningen av att ha det så här). Men ganska snart fick jag ett meddelande från någon av administratörerna om att det handlade om EGNA tillkortakommanden på städfronten. Man skulle alltså inte ”hänga ut andra”. WTF!?! Jag gick ur den gruppen omedelbart.
Jag förstår inte poängen alls med en hel grupp med folk som går ihop för att visa upp vilken misär de lever i, helt självvalt…Förstår ni vidden av detta? Visa upp sig från sin SÄMSTA sida…jag är mållös (och det är minsann inte ofta). Men no hard feelings, vill ni visa upp ert eget snusk, var så goda för mig men jag vill inte vara en del av detta. Ni får inte ens skratta åt mina familjemedlemmar heller. Nix!! Ajöss och tack för fisken.
Men för alla er andra, här kommer lite fruktansvärda bilder som ni kan gotta er åt. Mitt hem, i all sin vanmakt.
Just precis nu ringde min grannes mamma och frågade om grannhuset står kvar. Det åskande något djävulusiskt nämligen och det väckte mig ur min lunchslummer.
Det var en hård natt. Alla var vakna vid något tillfälle och vid frukosten försökte jag och maken reda ut vem som väckt vem när, vilka sängar som sovits i och varför men vi kom inte fram till något konkret. Man kan bara konstatera att sömnen är hetaste samtalsämnet här hemma. Och då har vi ändå sovit ”bättre” nu än tidigare….Mitt liv alltså, är det konstigt att man har huvudvärk hela tiden? NÄ, det är det INTE!
Helg….underbart. Inget utrymme för återhämtning över huvudtaget. Tre veckor kvar i huset och flyttkartonger överallt. Det ger en ingen direkt lust att städa. Eftersom jag mestadels befinner mig i köket, på golvet, med Tylla är det nästan olidligt att se fläckarna och skräpet omkring.
Jag är ju den miljönördigaste personen norr om ekvatorn men just nu no no no. Jag tvättar huset med våtservett. Jag raggarduschar huset. Punkttvättar. Jag glider fram på knä med en packe våtservetter och gnider på allt jag ser. Gnor och gnor och det känns helt fruktansvärt. Men det får vara så nu. Bara tanken på att försöka få undan allt, inklusive familjen tillräckligt längre för att först dammsuga och våttorka känns helt övermäktigt. Till på köpet måste man ju vakta att ingen drar ur sladden till dammsugarn, snubblar över eller stryper sig eller sig själv med den….När man våttorkar måste man ha hinken fastklämd mellan benen så att ingen dränker sig i eller häller ut allt smutsvatten.
Det hällregnar så vi kan inte ens gå ut, och det där med att det inte finns dåliga väder….det håller inte idag. Det finns risk att drunkna ute eller spolas in till grannens betonghelvete med vallgravar…
Sen en annan konstig sak som händer här hemma….
Min och makens telefoner verkar hopkopplade. Tidigare har han ordnat så att vissa av döttrarnas telefoner är hopkopplade med en av iPadsen, det var medvetet och ondskefullt. Men detta nya verkar ha hänt helt utan mänsklig påverkan. Jag skickade ut en fråga på Facebook, eller om jag läste att någon bekant (var det du Catrin?) hade mystiska och liknande problem…?
I vilket fall som helst så ringer det simultant i våra telefoner. Men bara när vi är i närheten av varandra (vilket då undanröjer misstankar om att han skulle vilja övervaka mig. Att jag skulle vilja övervaka honom faller ju dels på det helt orimliga i att jag skulle vara svartsjuk, vem skulle hellre vara med någon annan än MIG??? Dels på det kanske mer trovärdiga faktumet att jag aldrig någonsin skulle kunna få till en teknisk lösning på ett liknande problem). Båda kan svara och den som inte svarar kan ändå höra samtalet…OCH lägga på luren så det bryts..???? Snacka om ghost in the machine. Maken har lovat dyrt och heligt att han inte mixtrat med något, en mycket teknikkunnig tonåring här hemma hånade mig först och sade att allt berodde på iCloud (som jag inte är ansluten till av rädsla för övervakning) och det visade sig senare att HON HADE FEEEEEEL! FEL, hörde du det din lilla argbigga! Jag är INTE ansluten till något moln, never I tell you att jag delar mitt innersta i ett moln! Paranoia? Inte mycket men med mina dåliga teknikkunskaper kan ju uppenbarligen vad som helst att hända och vips finns alla komprometterande bilder av alla jag känner öppet för alla att se. (Inget snusk såklart utan städrelaterade pinsamheter).
Så om någon av alla er tusentals läsare där ute, vet vad som försiggår här hemma, hör av er! Via fast lina eller handskrivet brev helst. Och Camilla, huset står kvar, och det var jag som bröt samtalet med din mor när maken talade med henne…inte av elakhet utan det vara bara för knasigt att höra henne tala ur min telefon…
Jag ska nu mumsa lite på jordgubbarna min pappa kom förbi med. Han hämtade diaprojektorn som jag lånat för att scanna in bilder från förr. Vi språkades lite, om vilket jäkla oväder, Bamseklubben, Abba, hans ficka och våra resor utomlands när jag var barn.
Det gav mig en idé! Jag skulle gärna blogga för en resebyrå, så jag kan resa mer. Och då skulle jag vilja pröva på generationsresor (det nya svarta). Allt såklart uttänkt för att föräldrar med småbarn ska kunna återhämta sig utan att anlita en ”Bamseklubb”. Jag är nämligen lite tveksamt inställd till sådant…Det blir som en Tramseklubb, där mina föräldrar underhåller mina barn allt medan jag försöker vila på ett seriöst sätt och utvärdera semesterorten. Urbra idé tyckte jag! Jag hoppas att alla världens resebolag nappar på den kroken.
Hej då alla kära läsare, känner ni någon i Resebranschen, kanske Lottie Knutson, denna störtcoola kvinna, så säg åt henne att jag bara sitter här och väntar på att hon ska ringa. Jag utlovar superroliga resereportage där allt kan hända! Jag pratar engelska utan svårighet, franska med viss svårighet, tyska under lätt berusning och alla andra sydeuropeiska språk med händer och fötter helt utan påverkan av alkohol!
Puss till mamma!
Kram Anna (du vet hon med femma i syslöjd;))