Det är den tid jag lagt på att lägga barn idag. Vanligen brukar jag roa mig med att summera saker, översätta dem i något som är lätt att förstå men idag avstår jag; för jag anar att det skulle göra mig riktigt ledsen att räkna ut hur många år jag ägnat åt detta tröstlösa. Den sista ungen har inte ens somnat än, han vimsar runt här och frågar saker så jag kommer av mig hela tiden. Mycket enerverande.
Vad har min dag bestått av då? MASSOR av olika saker faktiskt. Besök hos sjukgymnast med rynkad panna, vaccination av femåring, otaliga mail till arkitekt, revisor, byggkillar. Avlämnande av nyckel vid hyreshuset (värmen funkar ej, såklart!) och sen bestämde vi oss för att åka till Zetas för att kolla in växter, med barnen…bad decision. Och FIKA, för böveln, jag höll på att glömma det viktigaste av allt!
Sonen var exemplarisk på BVC, tog det lugnt och sa inte ett pip när han blev stungen. Han hade laddat mentalt.
-Man måste” snappla” av, tänka ”det går över snart” och räkna till tre. Det hade fröken Ammi lärt honom. Han hann bara räkna till två. Det ska han berätta imorgon för henne.
Han har mer att berätta faktiskt för efter alla den här dagens ärenden avslutade vi med att besöka tomten igen. Den hade fått husets position grovutstakad. Det blev lite rörigt, vi drog oss mot bilen och DÅ trampar F i ett jordgetingbo! SÅKLART! Maken är, milt uttryckt, lite obekväm ihop med insekter. Han räddade dock sonen ur svärmen och endast fem stick kunde jag finna på pojken. Kalabalik utbröt och även E började gallskrika, mest för att passa in tror jag. Jag försökte lugna de hysteriska familjemedlemmarna så jag kunde bedöma läget. Ett tag tänkte jag att detta är ju helt galet och funderade på att avvika. Det blev för mycket helt enkelt att JAG som är vidbränd ska vara den som reder upp saker. Men jag besinnade mig, tog ett andetag och klädde av F, synade sticken, sa till maken att nu måste vi vara lugna och sikta mentalt på DS barnakut. Jag bad honom ringa men det slutade med att jag fick köra samtidigt som jag talade med vårdguiden och höll ett öga på lillen. Frank var tapper och vi beslöt att avvakta och ta oss hem. Ett kaotiskt avslut på en alltigenom kaotisk dag.
Nu är timmen väldigt sen för mig. Jag har värk banne mig från naveln och nedåt. Snart har jag värk från nacken och uppåt för jag tog det osunda beslutet att hälla upp ett glas vitt vin som nu står och ljumnar vid datorn. Jag tål inte alkohol. Punkt. Jag är nog allergisk som en etyliker på TNE en gång sade till mig där han låg på sin madrass på golvet. Han bara tålde inte alkohol.
Imorgon ska jag skriva om vilka beslut som fattats på inredningsfronten efter idag och sen ska jag berätta om godtycklig prissättning av tjänster rörande husbyggen. Det kan hända att jag tar till brösttoner då…Kanske.
Sen en efterlysning igen. Bra bloggar, välskrivna och med ämnen som inte är förknippade med skönhet, smalhet, fylliga läppar och hårförlängning…kan ni tipsa om det?
Aloha!
A