För Sverige in i framtiden…

 

Idag hade jag en extra jävlig barndom. Det var saker som radades upp (strass, strejkande barn, möte med en krånglig person, radions rapportering om ADHD, en fortfarande magsjuk man och ryggvärk, för att nämna några) efter varandra och så vips kände jag att det inte var läge längre att skriva om vår fantastiska bröllopsdagsmiddag på Görväln utan istället skriva ett politiskt manifest! Lustigt va hur det kan ändras?

 

 

Här kommer det: Hur vi vänder på verkligheten för säkert 4,5 miljoner människor på enkelt sätt.

Föräldraförsäkringen ska som alla tycker förändras. Men inte så att man tvingar familjerna till att vara hemma kortare (vilket sannolikt blir resultatet om man delar den lika mellan män och kvinnor, eller för all del de båda föräldrarna, men sanningen är ju den att de flesta familjer består av en man och en kvinna och att det är kvinnan som tar ut allra största delen av den så kallade LEDIGHETEN) Man borde istället se till att båda föräldrarna får vara lediga låt säga de tre första månaderna IHOP. Och att det eventuellt tidigare barnet får vara kvar i sin sociala miljö med sina kompisar i den pedagogiska verksamheten på förskolan i kanske reducerad utsträckning eller kanske inte….Alla klarar föräldraskapet lika bra och barn mår faktiskt bra i förskolan*. När sedan barnet avlämnats till förskolans vård vid kanske 18 månader tidigast tror jag att det för kvinnohälsans och familjefridens skulle skulle vara utmärkt att göra som kommunisterna, oooops jag menar Vänsterpartiet  tycker (kanske Fi också tycker det förresten, men jag är inte så insatt i deras förslag, tycker de verkar otäcka…) nämligen att lagstadga SEX timmars arbetsdag. (Jag skrev SEX med versaler två gånger för då får jag fler läsare). Varför då tänker någon kanske? Jo för det är för slitsamt att ha småbarn, ha målade naglar, sexpack på magen, vara fin i håret, jobba som en gnu på jobbet, ta hand om sina gaggiga föräldrar (inte ni mamma ni är inte ett dugg gaggiga ju, ni är påfrestande på helt andra sätt;)) ha ett gnistrande vackert hem, instagramma fina inredningsdetaljer, gå på museum, ha ett fantastiskt sexliv OCH kunna natta sina barn på under 1,5 timmar på de resterande 3 timmar som dygnet erbjuder av vakentid.  Something´s gotta give!

Är det provocerande? Ja, det tror jag nog, eller jag hoppas det för vet ni vad? Man lever EN gång, och då skiter jag faktiskt i precis allt annat än att hinna vara trevlig mot mina barn och må bra.

Gång på gång hör man att kvinnor som får sitt andra barn är överrepresenterade i sjukstatistiken. Utmattningen är det nya svarta och barnen kommer i princip alltid i kläm.

Fram tills minst barnet är 12 år ska man inte FÅ arbeta mer än 6h/dag om inte en förälder är hemma eller om man lyckas ha råd med en hushållerska. För det tycker jag är en utmärkt lösning också. Och se där, ett ”enkelt” jobb har skapats om det visar sig att båda föräldrarna är oundgängliga på jobbet alternativt inte har råd att vara hemma. fast då har man kanske inte råd med en hushållerska heller. Ooops en klassfråga! Då kanske sossarnas förslag på butler i T-banan är en bra lösning? Eller kanske det är den ultimata klasskampen, en butler i varje hem! Ropen skalla: Butler åt alla!

Vad gäller barn på dagis har jag många synpunkter. Dels på föräldrar som släpar sina paracetamoldopade ungar dit då de är sjuka (märkte ni att jag trots att jag är läkare inte favoriserade ett produktnamn? Vi får nämligen som vissa verkar tro ingen ersättning från de profithungriga läkemedelsföretagen för att göra det). Till exempel ha s-politikern som var på radion förr…vad hette han nu? Jens Orback! Som öppet erkände att han gjorde detta. Vilken total avsaknad av respekt för andras barn och arbeten. Man häpnar!

Men sedan är barngruppernas storlek av stor vikt. Både för smittspridning och välbefinnande i övrigt. (Här ska vi ju inte glömma pedagogernas arbetslivsmiljö heller) Och när man på radion hör att ADHD-diagnosticeringen ökat med 500%!!!! Då måste man ju verkligen fundera på om stora och oroliga barngrupper är någon vi gillar. För barnen är som jag ständigt återkommer till det VIKTIGASTE som finns! Och om det inte är något i vattnet som gör alla hyperaktiva och koncentrationsstörda så tror jag nog att skolans miljö är en del i varför det går överstyr. Såklart är det inte hela förklaringen men dessa personer har alltid funnits, kanske den stökigare yttre miljön vi nu lever i bidrar till att fler mår sämre??? Har ingen vetenskap att klämma till med här utan gissar hej vilt.

 

 

Sen blir jag förbannad på radions reporter som trycker upp Socialstyrelsens kvinna i frågan i en intervju. Tror de att läkare VILL ge mediciner bara för att man kan? Vissa kanske litar helt på att en viss substans ska klara av att bota patienter men det är bara en bit av arsenalen som finns och hör och häpna: ALLA GÅR EJ ATT BOTA! det är som med precis all annan sjukvård. Man kan inte fixa allt, vi är inte maskiner och alla individer är unika. Men just när det gäller den medicinska vetenskapen ska alla vara experter och uttala sig. Om man inte tror att fem och ett halvt års grundutbildning, 21 månader allmäntjänstgöring och minst fem års specialistutbildning gör att en läkare kan mer än vanligt folk.ja då vet jag inte hur man ska förklara för någon något alls.

Det är för övrigt väldigt många som mår toppen av medicinerna och ingen påstår att alla blir hjälpta av dem. Forskningen är alltid det man får hoppas på för det är alltid människans nyfikenhet som gör världen bättre (ibland sämre).

Nu ska den trötta sexbarnsmamman ta tag i hemmets göromål. För jag arbetar bara 80% för att hinna med att tvätta, städa, organisera aktiviteter, köpa in och laga mat, källsortera och ANDAS! Och detta i ett land som skriker efter läkare, men vet ni vad? Jag orkar faktiskt inte med mer, inte utan en butler!

* Förutsatt att man har en anpassad miljö, det är en lagom mängd barn och att ljudnivån är på en lagom låg nivå. Sen finns det familjer som de facto ej klarar av att ta hand om sina barn och då är förskolan ÄNNU viktigare för barnen som ger dem trygghet, mat och värme. det kryllar av små smutsiga och hungriga barn på förskolorna om man vågar titta noga.