Sist på bollen – Voltaires vardag

Fullmåne ikväll. En bra och dålig sak med att bo långt ifrån ära och redlighet (jag bor på samma ö som kungen, i hans hus faktiskt och saknar väglysen i allén) är att man ser stjärnhimlen klarare och fullmånarna är makalösa.

Jag har försökt få till en halvtimme för att skriva i helgen. Det visade sig HELT omöjligt. Fredagen var det opera, lördag kalas och sen ”dinner in the dark”, söndag firades Frank igen och så fotboll på kvällen. Fullsmockat på det hela taget.

Almåsa konferensanläggning har en strålande utsikt. Den är ägd av synskadades riksförbund….så lite bortkastat verkade det vid en första anblick…;)

Hela denna tid kände jag mig lite jagad. Jag har nämligen en idé som jag vill utveckla men jag känner att tiden rusar iväg och att någon annan kommer vara först på bollen här. Inte en rolig känsla. Men imorgon ska jag banne mig få till en stund vid datorn. Det är bara några saker som ska skötas…hämta och lämna barn, storhandla, sjukgymnasten, laga mat och SEN kan jag ta tag i det som JAG vill göra. Enda dagen i veckan som jag faktiskt disponerar min tid själv.

Jag skriver således helt kort nu, rapport från allt jag gjort får vänta lite. Och har ni följt med på Instagram vet ni ju lite vad som hänt. Ja, inte från mörkermiddagen då, där var ju noll mening med att ta med kameran…däremot hade blindkäpp varit användbart!

När man befinner sig på ett ställe anpassat för blinda inser man snabbt att vår värld är ganska dåligt anpassad för de som inte ser.

Vi bar tre björkar idag, jag och maken. Svärfar fick hjälpa till med de två tyngsta, bra kämpat Göran! Om några veckor ska vi såga och klyva. Om drygt ett år är det dags att tutta på.

Nu har vi för första gången stått på vårt golv. Det var en speciell känsla. Jag älskar redan utsikten men tomten oroar mig lite….

Ajöss och tack för fisken!