Hög puls

Idag hamnade jag på ett barnkalas med 13 barn under sex år. Det var inte meningen. Meningen var att jag skulle lämna min femåring och sedan åka hem och ta det lite lugnt med Maken och förhoppningsvis bara ett barn. Men ödet ville annorlunda. Det var på intet sätt en oäven upplevelse, det vara bara inte vad jag planerat. Vila var min plan, särskilt som den inplanerade lugna fredagen också lös med sin frånvaro.

Fredagen var full av både det ena och andra. Vid ett tillfälle fann jag mig gråtandes, vilse och lycklig i en för mig ganska okänd stad….Jag var omtumlad, talade i telefon medan jag gick. Då kan man komma vilse. Jag fick ett samtal från ett sjukhus, under det att jag talade med en väninna tillika kollega,  jag hade fått AT!!

 

 

Maken uppvaktade idag med en bukett, det var en fin sådan, inte som den jag fick senast, ni vet en sådan från Statoil med blått sprayglitter, utan en från en ny favoritbutik. Älsk på den (jag hade hintat om detta). (Jag gillar egentligen inte sådana nya uttryck men just ÄLSK gillar jag, jag  hade till och med tänkt blogga om just läsk för jag tycker det är så bra på något vrickat sätt.

Kvällen gick ganska bra trots allt, vi rundade av inför läggningen med dansstopp på Franks begäran. Jag läste en snutt av Mme Oiseau och någonstans där började allt gå snett. Killarna bråkade om ALLT, den ene fick inte vara i den andres säng när jag läste, en blev hungrig, en kastade saker and so on. Jag tröttnade till sist, kände mig nästan febrig och gick. Då utbröt totalt kaos med diverse demolering av prylar och jag började skriva istället. Inte heller maken lyckades med läggningen av lilla T. Det brukar vanligen gå utmärkt och fort. Inte heller ikväll skulle jag få vare sig vila eller fira.

Igår hade vi planerat att fira min AT med lite fint Chardonnay….både jag och maken somnade med kläderna på och vinet i frysen. Vid midnatt vaknade jag med ett ryck av att Tylla skrek, sprang till frysen före barnet och räddade flaskan. Jag somnade om i en annan säng fortfarande i jeans, blus och sjal.

 

 

På kalaset idag kom jag i samspråk med en annan mamma. Hon undrade varför inte förskolefröknar ger ut boken ”Hur du hanterar dina barn” men då mindes jag att även pedagoger brottas med sina ungar…det är skillnad på jobbet mot i hemmet. Kanske det hela beror på kärlek? För man älskar ju sina barn, därför låter man dem köra med en. Idag kändes det på kvällen som om jag låtit mig bli torterad. Och överkörd…..med en vält. Killarna somnade till slut innan Tylla, jag körde uppgivenhetsprincipen, jag totalt struntade i dem och då lugnade de ner sig och trynade in….sååååå 1930-tal!

Imorgon är en ny dag. Då ska jag skina ihop med oktobersolen. Och någon skrumplever lär jag inte drabbas av, vi honner aldrig ens öppna en vinflaska här hemma. Vi är näst intill nykterister faktiskt.

Jag ska alltså få bli legitimerad, jag menar legitimerad…..himmel, man kan knappt tro det är sant, jag kanske kommer avvänja mig från bilen också. Bussen går direkt från vårt hus till sjukhuset, vilken röta!

 

Gonatt, jag är matt, som en katt, attack! (Barnen rimmar i skolorna, det smittar av sig).