Strukturell rasism, hierarki och lite sinuit

Jag vet inte om jag gillar att klä mig i babyblått egentligen…vitt är kanske mer min grej. Men det blev bråttom och jag bara rafsade till mig en tröja. Ovant var det iallafall och roligt! Håret….hittade ingen lämplig tofs.

Hej alla trogna läsare! Nu ska jag göra en mycket grov ihopkoppling. Mellan mig och Alice Teodorescu. Jag gillar henne sedan länge och i söndags råkade jag höra en intervju med henne….första gången i samband med att familjen stökade omkring mig på morgonen. Jag hörde med andra ord, varannat ORD. Men jag bestämde mig för att lyssna senare. Jag skulle nämligen skjutsa fotbollstjejer till Oxelösund. Bra tillfälle att lyssna på radion.

Hon har ju fått ta en hel massa skit senaste tiden, halva ledarredaktionen avgick från GP i protest mot henne, en kvinna född 1984….Hotfullt. Hon har uttalat sig kring den påstådda strukturella rasismen och få ta ännu mer skit osv osv. I den frågan gav hon intressanta exempel som påminde mig om vad jag själv skrivit en gång. Jag fick googla mig själv och diskriminering. Då poppade inlägget med namnet Zlatan upp. http://voltairesvardag.blogspot.se/2014/09/zlatan.html Vid en kort genomläsning visade det sig att jag där gjort en liknande analys, precis som jag trodde. Därför ger jag er här ovan länken till det inlägget och även den utmärkta Söndagsintervjun med henne.

Alltså, hon är lysande, intervjuaren imponerar mindre….tänk lite kring sista frågan hon får…..Inte jättesmart. Jag blev rent av förbannad. Men jag avslöjar inget. Lyssna på den 44 min långa intervjun och kommentera sedan gärna så ska jag delge er vad jag tycker om det hela!

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4772

Jo, jag började ett nytt arbete idag igen. På en vårdcentral, snacka om tempoväxling! Från att ha mellan 45-90 min med varje patient till mellan 15 till 20 +20….ibland med samma typ av patient. Men oj så spännande!!!!

Här ligger jag efter arbetsdagen med magkramp och ett irriterat öga. Men som min mamma konstaterade ska man vara sjuk och jobba samtidigt finns ju inget bättre ställe än en vårdcentral att göra det på!!! Helt sant. Man kan nog klara sig bra där även om man får en hjärtinfarkt!;) Ser ni mitt vänstra öga…det ser rött och svullet ut eller hur!?!

Tyvärr började ett öga rinna på morgonen, det blev värre och värre och dagen slutade med att jag fick ett recept på tetracyklin….det visade sig att det rann var från en bihåla i skallen ner i svalget…mm, så kan det vara. Men det förklarar ju min allmänna sjukdomskänsla, tröttheten och all huvudvärk. Alltid något!

Så här ser vår allé ut när ljuset är påslaget. Halv fem-fem på eftermiddagen är det kolsvart. Och man syns inte alls. Trottoar finns ej och vissa häromkring kör hellre än bra kan jag säga…i förrgår gick jag med ficklampa i handen hem.

Jag tog bussen hem, i regn och mörker till skolan för att hämta Frank. Jag höll tät kontakt med maken som också var på väg hem. Han skulle hämta hem de två minsta. Maken tyckte att det väl kunde vara ett äventyr för mig och Frank att ta bussen hem i mörkret ändå….(Det tyckte jag också i tio sekunder). Mm, ett verkligt äventyr att gå där dyngsur med en liten trött pojke i ena handen på vägrenen och den tunga ICA-kassen i andra; i kompakt mörker nästan en kilometer.

På apoteket erbjöd de mig vatten. Jag tackade först nej, tänkte att det verkade vara mycket jobb för henne att gå och hämta en mugg år mig. Men hon sa att jag kanske ville komma igång med medicineringen snabbt…..Och det ville jag ju! Då gör hon en helv böj (som på systemet) och langar upp en burk vatten, som på ett flygplan! Så himla smidigt! Synd bara att medicinen skulle intas med mat för att undgå illamående, kräkning och magkramp…Vilket jag strax utvecklade på bussen hem…men ändå, ganska gulligt.

Jag ringde och sade att det var en urusel idé vid närmare eftertanke, särskilt som jag tagit antibiotikan på fastande mage och nu var illamående…

Såg denna igår. Jag skrev till en kollega och blivande psykiater att detta ju var något mer raffinerat än death by police, hon höll med. Vet ni att det faktiskt finns de som överväger och iscensätter självmord på detta sätt, inte roligt för poliser kan jag lova. Eller deras familjer!

Nu ska jag sova, länge.