Long overdue, så kan man säga om gårdagens konsert. Jag har älskat Madonna så länge jag kan minnas, ett kort tag i samband med ett visst skivsläpp köpte jag smycket i samma stil som hon bar. Det gick över fort, jag gillar inte att vara utklädd. Jag har som sagt inte hängt med rent musikaliskt i hennes framfart men hon, själva Madonnan har alltid fascinerat mig. Hennes persona. Jag gillar den gamla musiken och kanske 3-4 av de senare låtarna. Jag var med andra ord lite rädd för att inte kunna hänga med alls under gårdagens konsert. Jag har hört att hon inte lever på gamla meriter utan faktiskt utvecklar sin musik…något jag inte tror att alla fans (de som ser ut som hon gjorde för 30 år sedan) uppskattar. Men detta skulle inte hindra mig hade jag bestämt, inte heller det faktum att jag faktiskt var rädd för ett terrorattentat, jag skulle se henne, ikonen.
Det var totalt trafikkaos vid Tele2 arena. Vi parkerade långt bort och fick gå minst 10 min till konserthuset som för kvällen var rött, som ett hjärta. Vi kom i god tid för det var ståplats som gällde.
Vi ställde oss i främre tredjedelen av golvet, lagom liksom. Maken tröttnade snart (han ville inte ens gå, gillar inte musiken) och satte sig ned, så även jag. Jag betraktade folksamlingen, ganska många såg ut som bedagade kopior av Madonna i slutet av 80-talet. Några av dem var rätt så påstrukna. Sen fanns det en hel del uppklädda människor i paljetter, höga höga klackar, peruker och sen vanligt folk, som var i min ålder eller rent av äldre. Några barn och ungdomar men jag skulle tippa att snittåldern var 40.
En DJ gick på, det var bedrövligt tyckte jag….pumpande beats utan text är inte min grej…hon höll på länge och det blev inte bättre. Jag stod nu upp och spejade lite, en aning nervig och för att se om jag kunde hitta mina vänner och brorsan. Den enda jag såg var Ardalan Shekarabi (ni vet fd. SSU-ledaren som fifflade med pengar om ni minns #kvinnansom aldrigglömmerenlurendrejare), i övrigt inga kända ansikten. När DJ:n gick av spelades en Michael Jacksonlåt och då började så smått komma i stämning. Honom såg jag 1985, BAD-touren tror jag. Mycket bra som jag minns det!
När M gör entré kommer dånet. Jag försökte stå på tårna för att se, att titta på TV-skärmarna gör inget för mig, jag vill se själva människan. Till slut gav jag upp, och tog ur öronpropparna för att höra ordentligt och flyttade blicken mot skärmarna, när hon kom nära tittade jag på henne ståendes på tå.
Scenshowen var fantastisk, dansare, en toppless likt Josephine Baker, på videoskärmarna visades alla de gamla kända bilderna på henne, Herb Ritts foto med läderkepsen, bilderna från boken Sex (som jag snart ska leta fram ur gömmorna) och så vidare. Det är tight, dansarna suveräna och det finns inslag som är med cirkus än popkonsert. Showen innehöll de kända bitarna, sex, religion, latino, glitter och 30-tals gangstertema. Jag hade inte blivit förvånad och något från Dick Tracy dykt upp. Jag hade rent av blivit glad, jag älskade den plattan.
Någonstans i mitten stannade hon upp. Paris. Hon håller talet i klippet ovan och jag grät. Maken höll i mig, vi böjde våra huvuden, och under en minut var drygt 40000 människor knäpptysta. Sen tar hon till orda, ber oss sjunga med i en bön, Like a prayer. Jag sjöng, lös med min telefon och jag kände mig som en del av något större, oron som väcktes när jag såg Globen i trikoloren var bortblåst, det goda vinner alltid, det måste det!
Jag ska aldrig mer köpa ståplats. Jag såg väldigt lite men jag hade kunnat dansa om jag velat, det var inte trångt alls, vissa som stått långt fram sökte sig bakåt, kanske pga av påstrukenhet men sannolikt för att man inget såg. Jag skulle gärna betitta showen på TV någon gång för att uppleva den som den ska upplevas, med alla olika bitar i samverkan utan värkande rygg och bedövade fötter. Jag lämnade nöjd konserten efter ett på natten, jag var inte ens trött. Madonna bjöd på nya låtar, några omgjorda gamla örhängen i en bra mix. Hon är en verklig stjärna.
Jag gick ganska ofta på konserter tidigare. Jag har sett Sting, Prince, Earth Wind & Fire, Patti Austin, ToTo, Michael, Whitney och några av dem flera gånger. Madonna slår ALLT! En showgirl, my kinda girl.
