Formfranska

 

 

-Du får inte åka dit. (Surmaken).

-Jag ska bara titta. (Blåljugande lilla jag).

-Lämna kortet hemma då! (Listige maken som genomskådat mig).

-Men åh, fan vad du är bossig! (Skitsura jag som är van att bestämma själv).

 

Så började min dag. Fy fasiken vad jag hade trivts dåligt i ett mindre jämställt land.

Lediga dagar fylls lätt med en massa besök hit och dit. Det är ärenden, mathandling, lunch med en dotter och så vidare. Idag blev det lite av varje men det jag ska skriva om nu är en keramikverkstad. Den bästa vid Mälaren, eller kanske bästa i hela vida världen???

Eva har blivit med ny verkstad/butik. Den förra var fin den med men nu känns det verkligen som om det inte kan bli bättre. Mitt i spenaten ligger den och strax innan jag svängde in på uppfarten såg jag den härliga skylten som upplyser om att man här kan självplocka julgranar….Det ska jag göra nästa år tror jag. Plocka julgran det låter det.

Eva tog i vanlig ordning emot med kaffe. Jag som nu inlett mitt nya svältande liv var mycket glad att hon inte hade de bullar jag fick sist (drypande av smör och kardemumma). Jag beundrade alla hennes lerkonstverk, avundades drejskivan och lugnet hennes arbetsplats ger en (lite skillnad från min som allt som oftast gör mig andfådd…) och satte mig ned i den gröna soffan. Gemyt är ordet som kommer till mig. Det är trevligt att vara här. En blandning av avskalat modernt och lantligt franskt skulle jag säga, Det gäller även tingen. Jag vet inte om ägarinnan håller med.

Jag kom egentligen dit för att kolla in hennes nya krukor. Jag har inte så många kvar efter flyttar mm och nya huset har till skillnad från förra huset stora möjligheter att erbjuda hem för växter. Jag lider med andra ord av kruknöd.

När jag tittade runt visade det sig att jag även led brist på rådjurskidsljusstakar. Vem hade kunnat ana det? Jag köpte den enda som fanns kvar och beställde genast fler. Jag vill ha en grupp….kanske två grupper….och sen har jag många barn, tänk om de vill ha varsin när jag dör? Eller….de måste kanske ha varsin grupp så det inte blir ”olevist” som Edgar säger, kanske det skulle bli ”ledsentårar” med. Hupp, jag behöver då 17 st till kanske, minst.

Nåväl, vi fikade blixtsnabbt och ljög lite. Jag inspekterade hennes betonggolv och bestämde att maken ska få ta en tur ut imorgon. Hon får förklara direkt så slipper jag komma ihåg/fatta något om betonggolv. Det var något med vattenglas….ööööööö, OK.

Men, om ni saknar något i hemmet, koppar, ostbrickor, hyacintkrukor eller möjligen ett rådjurskid, då ska ni genast kasta er i bilen, på bussen och ta er ut på Färingsö. Jag lovar er att även om ni inte behöver en endaste pryl till så finns det säkert någon ni känner som behöver ett rådjuskidspaket i jul. På vägen hem kan ni plocka med er en gran! För övrigt är jag stark motståndare till att köpa massproducerat, kan man ska man köpa av småföretagare, mycket härligare och roligare.

Jag sa till maken att han skulle åka dit imorgon. Han undrade varför vi inte kunde åka alla…

-Duh! (Alla små i en keramikverkstad? Jo men ge mig en näve Valium så kör vi).

Här kommer bilderna, orden räcker inte till för att beskriva ljuvligheten här.

 

 

 

 

 

 

Jag har skrivit om Eva och hennes keramik tidigare på Stunder av lycka läs det med vetja!