Ekorrhjulet
Drömmarna
Verkligheten
På väg hem ifrån min arbetsplats där jag mestadels ägnat mig åt att lyssna, försöka ge goda råd, trösta och väcka lite hopp möts jag återigen av en vacker glasentré. Det bästa med vintern är julstjärnor (och eventuell snö som lyser upp och möjliggör utelek). Vita i ensamt majestät. Jag har redan nu planerat för att våra stora fönster i nya huset ska ha uttag för julstjärnor som ska lysa under hela den mörka årstiden. (I ärlighetens namn brukar de hänga året om, men kanske det blir lättare att ta ner nu då det inte är så högt i tak som i förra huset?). Hur som helst jag såg de där stjärnorna och bestämde mig för att fota dem. Sekunden efter fotade jag även tvättstugan som låg bredvid och så tänkte jag att en sådan skulle jag vilja ha. Tänk att man är så fruktansvärt realistisk att man ställer sig och beundrar en tvättstuga! Vad har jag förvandlats till? En tvättstugefantast?
En laundry room spotter! Hua!
Jag kan dock ursäkta mig med att den tvättfacilitet jag nu basar över är så smal och belamrad med saker att jag får kramp i hjärnan bara av att titta in där. Otympligt. ALLT som inte har en naturlig plats i ”korridoren” bor där. Det är kattsandslådan (är det verkligen ett bra drag att ha den nära ren tvätt?), källsorteringen, all ren tvätt som ingen tar ansvar för och så alla oidentifierade föremål som maken inte orkar kasta….Blähä.
Jag har alltså reducerats till en vardagshjälte. Jag är inte längre den där härliga tjejen som plötsligt fick för sig att ta jobbet på hotell i London och bara säga upp sig….jag är tråkmåns-Anna som vill ha en praktisk tvättstuga! Eller jag vill ha en VACKER och praktisk tvättstuga! Lägstanivån måste vara hög, annars kräks jag och vill flytta igen….
Så jag är en vardagsmänniska som tror att jag är en härligt spontan tjej med världen för mina fötter….Vilken kalldusch att inse detta. Jag tänker på den där låten av Marianne Faithful, The Ballad of Lucy Jordan
“At the age of thirty seven she realized she´d never ride through Paris in a sports car with the warm wind in her hair…..” Jag återkommer till denna låt. Kanske den är anledningen till att jag vill äga en gul Porsche?? Säkert, jag är så patetisk.
Men vi jobbar på, stretar och biter ihop. Drömmer om att en dag, då kommer allt att bli bra. Lite som i den där gamla sången ”du får smör när du dör…”
Jag har hört att amerikaner accepterar att de allra rikaste beskattas så lite för de tror alla att en dag kommer de själva bli miljonärer….Living the dream. Living the lie skulle jag vilja kalla det.
Men för att samhället ska fungera kräv det att vi, arbetsmyrorna, fållar in oss i kön, är tappra, och jobbar på. Oförtrutet. Drömma, det får vi göra om natten.
Klart slut.
Om ni är nyfikna på hur jag bodde för två år sedan? Se detta och tänk bort ca 30 kilo från min lekamen! http://www.expressen.se/leva-och-bo/titta-in-hemma-hos-designer-anna-voltaire/
När min dotter var bäbis, och hade ”sömnproblem” eller det var väl snarare jag som hade problem med sömnen… Försökte jag få just Theralen utskrivit, när jag höll på att bli tokig av att inte få sova. BVC sköterskan vägrade och rekommenderade att jag skulle sluta amma, vilket jag vägrade. Ammade i dryga tre år och ser ännu idag inte något samband med hennes sömn och amning. Däremot hade jag mått bättre av sömn…
Ja du, BVC/barnmorskor kan vara grymma. Jag för min del hade nog hellre sövt bebisen…för själva tröttheten var aldrig några problem utan just barnet…
När jag slutade amma första ungen löste sig hennes och min sömn som genom ett under. Jag är amningshataren som ammat sammanlagt, låt se….SEX ÅR!!! Och jag kan inte precis säga att jag gillade det. Jag gjorde det endast för att jag vet att det är bra för barnen. Så kan det vara.
A