Lucia är en högtid som jag alltid tyckt om. Till och med i skolan gillade jag att dra på den där vita särken, trassla med och de röda banden. Förra året återupptog jag en tradition jag haft med Luciatåg hemma med glögg och tilltugg.
I år….hade jag tänkt att bara vakna till Svts Luciatåg men för några veckor sedan började det klia i fingrarna. Jag kom på att vi skulle lussa för mina föräldrar, det är ju ganska sällan man ser sådant nu! Det sammanföll med att barnens kusiner var där. Mycket lämpligt! Så jag inhandlade största linnena till mig och maken och de små fick också ett gäng nya kläder. Men när det blev skarpt läge var det bara ett av fyra barn här hemma som ville byta om. Jag, maken och Tylla satte oss med förrädarna omklädda i bilen och vi åkte till nästa kommun för att bjuda på skönsång!
Två barn anslöt utanför mina föräldrars hus och så sjöng vi glatt. Det blev bra, trots att det blev kort och rörigt. Mycket skratt och sedan bjöd mamma på lussebullar och fika. Kusinerna lekte och allt var ”frid” och fröjd.
Det var så mysigt att för en gång skull vara ihop med alla mina barn. Jag bokade in dem alla till nästa års Luciafirande i nya huset, då ska jag göra en repris på föra året, jag kanske till och med utökar listan på inbjudna!! Jag kör julafton också tror jag. SÅÅÅÅÅÅ härligt att fira med många barn.
Jag hade kunnat sluta där och bara vara sockersöt och härlig men det är ju inte min grej som ni vet. Jag måste häva ur mig att Magdalena Andersson är en kvinnofientlig utbildningahatare också. Jag är inte heller säker på att hon gillar barn. Men det var kanske lågt, hon kanske älskar barn, men i övrigt är jag rädd att jag har rätt. Hur kan man annars häva ur sig att en högskoleutbildad förskolelärare eller undersköterska kan ersättas med en nyanländ person som helt saknar utbildning för uppgiften? Detta yppades i riksdagsdebtten i fredags. Man häpnar!
Sen måste jag ge mig på min pappa lite också….För han är en sådan rolig typ. Aldrig kan han ha fel….inte heller kan han laga saker utan silvertejp. Vadan detta påhopp kanske ni undrar? Jo, idag försvann min mammas telefon (den mobila, inte den som sitter i väggen med en sladd) vi letade och letade i röran av barn. Till slut kom Einstein (jag) på att vi kunde ringa den!!! Och så gjorde någon det. Min far kände då vibrationer i brallan!!!!
-Här är den säger han direkt (för han vill ju ta åt sig äran av att ha hittat den). För sent insåg han då att han kommer anklagas för att ha lagt rabarber på den. Han försökte då mörka detta genom att på mammas fråga om var han hittade den peka mot soffan och säga:
-Den låg….(pappa som inser att slaget är förlorat och ler lite skämsigt).
-Nä du pappa, jag ser ju att du haft den i fickan hela tiden (säger jag triumferande för jag älskar att ha rätt!).
-Mamma bryter ihop av skratt för hon vet exakt hur han är, felfrie mannen som inte drar sig en sekund för att anklaga sina barn och barnbarn för att ha försnillat hans brillor, telefoner eller nycklar!.
-Ajja bajja pappa, skylla på andra! (Jag, den felfria dottern som ALDRIG gör fel eller ljuger vita lögner, never I tel you!)
Jag höll såklart på att kissa på mig av skratt , man gör lätt det när man fött sex barn den naturliga vägen. Däför uppsökte jag toaletten. Då upptäckte jag det min man redan i veckan sett. Handtaget är ”lagat” med silvertejp…..
Min far mekade en gång i tiden med bilar, snickrade och höll på. Men sedan hände något. Silvertejpen kom in i hans liv. Denna fantastiska uppfinning kan laga nästan allt! Cabriolettak, bilstolar och nu dörrar! Han tejpar också över bortfalla knappar på köksfläktar (som annars blir strömförande) och för att hålla barnen från dyrbara/ömtåliga saker i skåpen tejpar han igen dem. En all aroundtejp kan man säga. Inte helt olik min morfar som lagade det mesta med Plastic Padding…..t.o.m tappade tänder trycktes fast med detta.
Ja, nu har jag hängt ut några släktingar igen. Jag kan bara inte hjälpa det, det är för roligt för att hålla för sig själv. Vi kan ägna hela julafton till att garva åt tokiga saker vi gör i min familj.
