Jag väcktes av kissnödigt barn vid 02.00 inatt. Så går det när man lägger barn i TID! Dvs. klockan 20.00. Jag gick upp med barnet i fråga och försökte sedan somna om. Det var ej möjligt. Jag funderade på saker fran till 04.30 och beslutade sedan att gå upp och duscha. Att ligga och grunna på saker är inte min melodi, jag är hellre effektiv. Så nyduschad vid pass 05.00 satte jag på vattenkokaren. Kaffekokaren har vi just returnerat så vi får hålla till godo med te eller snabbkaffe på obestämd tid. Jag tände ett ljus, letade fram honungen och satte mig för att njuta av mörkret, ensamheten och tystnaden. i cirka 3,5 minuter. Då vaknade F som återigen ville kissa och sedan spela på Ipaden. Av detta vaknade sedan barnen i tur och ordning och slutligen maken. HRMPF!
Nu, efter att ha träffat åtta patienter, samtalet med två till och annat smått och gott sitter jag nu här med två sovvägrande barn. En sovvägrare brottas med maken as we speak och jag försöker kicka igång hjärnan med att blogga. För pigg är jag INTE men jag har kommit in i andra andningen liksom! Och imorgon har vi kalas här för Edgar som fyller fem!! Hurra!!! Min lille lustige pojk ska bi ett år större.
Vi ska fira på ett stillsamt sätt men ändå, det ska lagas mat, städas, bakas kaka och sedan sköta allt det vanliga med hämt och lämn. Min största fiende nu är tröttheten. För nu tänjer jag gränsen här. Jag kommer behöva vara vaken säkert till nio, då vaknar jag säkerligen inatt, kommer ha svårt att somna om och sannolikt gäspar jag redan innan gästerna är här imorgon.
Meeeeen snart är det jul. Då ska mamma ta över stafettpinnen, jag behöver bara infinna mig med de tre små och ohemula mängder paket på mammas gata. Wunderschön!
Färdiggnällt! Gääääsp.