Hej allihopa, det är jag, Tylla. Jag tänkte uppdatera er lite om livet som tvååring. Ni kanske inte minns riktigt hur det var!?! Jämna plågor skulle man kunna säga. Fortfarande verkar kommunikationen vara den svåraste biten. Därtill kommer den totala frustration som ligger i att konstant bli underskattad. Det verkar vara hur svårt som helst för vuxna, mina i synnerhet, att våga släppa taget om hushållsarbete och allt annat också egentligen. För jag är ju faktiskt två år. Varför skulle jag inte kunna ta ansvar för disk, matning av katt, fisk, tvätt och bilkörning till exempel? Jag har ju sett hur de gör och jag är INTE imponerad. En massa gnäll får man höra också om hur jobbigt allt hushållsarbete är. Främst är den där mamman som gnäller. Hon ger sig på pappan, jag hoppas hon inser att det finns en gräns även för sådana. man vill ju inte bli ett skilsmässobarn heller, det har man ju hört på luncherna hur jobbigt det är. Man får men för livet kanske. Jag hoppas hon bättrar sig där mamman och släpper in mig på hennes domäner, pappan verkar ju inte alls ha fallenhet för det (och det säger jag inte för att vara nedlåtande men det blir ju faktiskt inte gjort på RÄTT sätt).
Hur som helst, livet verkar vara snö. Det stod helt klart för mig idag när jag och fem andra korta på förskolan fick vara ute. Natten till idag kom något som heter snö alltså. Det ramlade ner från himmelen och så var allt vitt plötsligt. Och kallt. Efter en stund blir det vått och försvinner, väldigt annorlunda. Vi fick leka i den där snön iallafall, den var väldigt bra att åka kana på, jag ser redan fram emot morgondagen. Då hade jag tänkt smaka på den. Det var några som gjorde det idag. Då fick de höra att det gav maskar i magen. det verkar spännande och exotiskt.
Kvällen blev väldigt lyckad också. En av oss uteblev. Tydligen hade han fått tid hos den där runda stora med den teknikfientlige diton. Så det blev en lugn kväll, jag till och med åt vid middagsbordet. Han Edgar också. Väldigt annorlunda. Mamman och pappan var också väldigt tillfreds verkade det som, de pratade med varandra och ingen skrek på någon. Jag tror att jag ska begränsa antalet barn jag tar hand om när jag blir större till två. Det verkar vara exakt så många barn som en vuxen kan hantera. Nu ska jag ta min kvällsmat, jag får den serverad ljummen, en behaglig temperatur som jag verkligen rekommenderar. Det verkar vara mildare för kroppen.
Hej då, vi hörs snart igen hoppas jag!
Hej alla läsare! Jag bara måste skriva av mig lite. Vår lilla tjej tar stormsteg nu utvecklingsmässigt. Så kapabel. Hon gillar att vara med och hjälpa till, ibland lite för ivrigt. Hon ska mata katten, hänger över fiskskålen och ska klappa fiskarna, diska och så vidare. det brukar sluta med att hon häller maten i kattsanden, tömmer hela fiskmatsburken i vattnet och dränker köket i vatten. Men man måste ju ändå uppmuntra att de visar intresse, lite Montessori liksom. De har lite sådan profil på dagis, kanske det är därför?
Idag lekte de i snön när jag kom. Iskallt var det och inga vantar på….fast fröken intygade att hon ju är som en liten kamin och inte frös, ja, det var nog sant. Hon var helt exalterad, Edgar också. De minns väl knappt snö.
Idag hämtade mina föräldrar Frank på skolan. Det gav oss en lugn kväll här hemma. Jag hann laga mat innan maken kom hem, barnen ÅT VID BORDET och allt var tämligen lugnt. Att bara ha två barn är ju rena semestern. Att ha två pojkar med bara 15 månaders mellanrum är ingen lek. At ha tre barn överhuvudtaget ger oanade möjligheter till konflikter. Även om man är två vuxna är man alltid en man kort. Jag orkade till och med le och tala med maken utan att bli störd. Väldigt vilsamt. Nästan så man känner sig lite utvilad faktiskt och orkar laga middagen till imorgon nu på kvällen…..eller ska jag be maken? kanske han kan göra NÅGONTING utom att spela sitt idiotiska strategispel på telefonen. Jag klagar lite på det. Då jämför han det med att blogga!?! Hur tänkte han då? At skriva är ju iallafall lite interaktivt. Även om alla som läser inte alltid kommenterar så känns det ju som att jag talar till er….jag ser ju att många läser ändå. Så jag förstår verkligen INTE hans jämförelse. Inte alls!! Jag gör BARA bra och nyttiga saker. och om jag INTE skulle råka göra det så har jag sannolikt förtjänat att få blogga för jag är ju chefen här. Eller????
Jag ska vara lite snällare mot maken framöver tänkte jag. Då kanske han slutar snusa…..eller börjar hjälpa till? Hoppet är det sista som överger människan. Mig i synnerhet.
Här kommer tre saker att reta upp sig på. Sen är det slut, jag lovar!
På en annan blogg fick jag mig till livs några livsviktiga punkter för att optimera sin mellandagsreaupplevelse….De första punkterna var i stil med: Gå på toa, ta bekväma skor, stretcha armbågarna och ha PENGAR PÅ KONTOT! Fasiken, är folk idioter eller??? Punkt sex tog ändå priset, ta med en vän som peppar dig genom rean. Mammon gör storslam.
6. Ta med människor med positiv inställning