Evolutionära fördelar – Voltaires vardag

På väg hem från plåtningen igår. Jag älskar den nya T-banebyggnaden i stan. Ursnygg. Jag skulle kunna bo i ett hus som såg ut så tror jag. Jag stötte på en vän till familjen där. En som jag tänkt på under dagen. Jag hade nämligen en ortopedidag igår, den var väldigt bra. Men i et fall togs en 75-årig tant upp…Den kvinna jag mötte är 71….hon kom med sin man från en tangolektion. Tant – a state of mind!

Vid pass 05.46 vaknade jag av ett hostande barn. Själva barnet vaknade ej. Jag såg min chans till en stunds magträning/meditation/tv-tittande/testund. Jag fick en stund, som jag sedan fick äta upp. Det slog tillbaka kan man säga för jag får liksom inte överge sängen, det ses som en kränkning av ena barnet…

Jag fick således inleda morgonen med att försöka ställa allt till rätta. Jag började med milda rösten. Sedan värmde jag O´Boy (the old style i kastrull). Klappade och gosade. Allt blev fel. Jag var dum, han ifrågasatte varför han alltid får lagom varm O´Boy (?) och så fortsatte det. Jag försökte förklara att jag kan inte ligga stilla och vaken i sängen i flera timmar och invänta hans uppvaknande. Noll förståelse för detta fanns. Jag funderade på om jag faktiskt KAN ändra mig och ligga blickstilla i sängen för att vara barnen till lags men inte ens jag klarar det. Jag måste UPP!

Innan fotograferingen igår satte jag mig på ett närliggande hälsofik för att skriva till min advokat. Jag beställde en latte. Slut på mjölk fick jag höra. -Då tar jag en mandellatte. -Slut, sa han då. -OK, då testar vi en havrelatte. Det skulle jag aldrig ha gjort. Asäckligt och som vanligt frågar jag mig varför man ens kallar det en latte när det inte finns en droppe latte i…Brevet blev bra iallafall. Nu väntar vi på nästa etapp.

Jag funderade också på om allt detta eventuellt är MITT fel. Har jag skapat missnöjda diviga barn som måste få allt EXAKT på sitt sätt för att de inte ska balla ur? Nä, tänkte jag. Det är ju fan inte möjligt. Jag vaknar varje morgon och är glad, optimistisk och är vänlig mot alla….är det receptet på missnöjda barn? I så fall måste jag genast ändra mig. Så här kan vi INTE ha det.

Jag efter sminkningen, eller kanske före?

Maken var hemma med barnen igår men bara en var sjuk. En ganska hög intensitet gick att spåra i efterdyningarna….i hela lilla huset. Jag har aldrig förstått hur man kan lämna saker så här. För mig är det nästan fysiskt omöjligt. Även om brandlarmet skulle gå så rättar jag till detta innan jag springer ut ur byggnaden.

Nu när jag sitter och skriver hör jag att lille E ritar på soffan….igår spolade han ner kampfisken….Här lite spår efter gårdagen, eller möjligen dagen innan den?

Nu ska vi städa, gå på kalas, titta på bygget, laga mat, förbereda fika imorgon och öva på att le mot varandra. Tjolahopp!!