Sorgen, optimismen och överlevnadsinstinkten

 

Det finns ett slags sorg i att inse att man är helt ensam i en familj om sju (äldsta dottern ej inräknad då hon faktiskt börjar arta sig) om att se stök, klet och damm. Jag har försökt få rätsida på alla små och en fullvuxen i många år nu, en ojämn kamp som vissa dagar slutar med att jag skriker rakt ut och sliter mitt hår och vissa med att jag tar ett stort bett i det supersura äpplet och tänker att det är helt oviktigt vad man gör i livet, jag kan lika gärna städa och laga mat hela tiden istället för att träna ryggen och läsa en bok, om hundra år är jag ändå död och förhoppningsvis begraven.

Idag skulle vi ha gäster vid två. Det brukar betyda att jag måste städa hela tiden från uppstigning till strax innan gästerna kommer samt sedan städa en timme efter.

När jag var så där trött i våras bestämde jag att om man hittade på att bjuda hem folk fick man se till att städa och förbereda, jag lovade att vara påklädd och le på rätt ställe. Idag var det min idé att bjuda hem makens pappa och fru. Delat ansvar således.  Jag städade hela huset, tog fram det som skulle bakas, dukade fram, kokade kaffe och passade barn och plockade upp efter maken samt monterade ihop makaronerna han lagat efter ett recept som jag på morgonen översatt från franska till enkel svenska (ja jag är lite taskig men det är sant. Fransmän krånglar till saker lite, jag vaskade fram det centrala.) Maken åkte med äldsta dottern (hon som ser dammråttor) och svärföräldrarna (mina då) till bygget och visade upp hur långt vi kommit. Svärmor pekade på en stor byggnad på en höjd och utbrast: -Men bygger de en skola!?!. Nej, det var vårt bygge….men man kan väl se det som en skola faktiskt. Livets hårda…

Maken hade däremot inte sagt att hans kompis skulle komma över och låna bilen. Han kom då på att han kunde använda polaren som bärhjälp..de skulle inte vara borta så länge. Jag gav honom ”dödsblicken” och då frågade han om jag hellre ville att han städade och passade barnen och jag bar? Den tunga kommoden tillade han. Som om jag skulle avskräckas av att något var TUNGT!?! Jag bär ärligt talat hellre tungt en gång i kvartalet än matkassar som vägen en tiondel tre dagar i veckan. På allvar! Jag sa att jag gärna bar. Innan jag hann göra klart i köket var de väck.

Två av de äldre döttrarna dök upp också, ena enligt plan andra enligt en plan hon hade som ej delgivits undertecknad. Det går finemang men just denna dotter har särskilda krav på mat. Hon har blivit vegetarian. Den sort som trots övertygelsen om köttindustrins fruktansvärdhet kan klämma i sig överblivna pizzakanter när hon dyker upp. Hon är inte helt kosher alltså.

Dagen gick av stapeln utan att någon dog, inte ens jag. Nu försöker jag natta barn (killarna) genom att ignorera dem och istället blogga. Jag har försökt att natta dem genom att ligga vid deras sidor och tala ömt till dem och stryka dem över ryggen men det var ogjort besvär. Nu sitter jag i beckmörkret, endast upplyst av skärmen och knattrar. Maken spelar något strategispel på ”fånen” och försöker natta minsta killen. Båda sover med sina nyfödda kepsar från Aruba.

Svärföräldrarna har just kommit hem därifrån. De visade bilder. Jag nästan dog. Krämiga kritvita frusna Margharitas med saltkant….vita stränder och bruna kroppar. HJÄÄÄÄÄÄLP!

När jag borstade tänderna kom maken in, han brukar göra så, komma in när jag duschar, sitter på toa eller borstar hår och/eller tänder, hänga och liksom UMGÅS. Jag sa: -Fan, ska man flytta till Aruba? Eller vilken karibisk ö som helst egentligen. Jag klarar inte det här. Jag vill ha värme och drinkar i saltade glas, turkost vatten och inga jävla galonisar så långt ögat räcker. Vad kan en läkare tjäna på en söderhavsö? Kanske han kunde bli hemmaman. Man behöver iallafall inte ha ett superisolerat hus, tre till fyra uppsättningar ytterkläder, tjocka skor och sedan vareviga dag drömma om ett annat väder….man behöver inte spara till semestern heller.

SUCK! Imorgon ska jag nog öva brand. Kanske jag får se var gymmet ligger på nya arbetsplatsen. Vi har inte fått schema än….fan vet vad som ska hända imorgon och på tisdag.

NU ska jag zzzzzzzzzzzzz..  .. . . .. .Z