Jag jobbar på mitt transcendentala kraftfält

Jag fick den där rosen igår i Bromma blocks. De fick inte sälja dem för de hade för kort hållbarhet. Jag blir liksom överlycklig av sådant. Att en florist ger bort en vacker blomma till en kund för att hon såg att jag älskade den.

Har ni sett klippet från TV4 där Fredrik Strage recenserar en dokumentärfilm kring en new age festival? No Mind

Jag älskar den och kan se den om och om igen. Just för tillfället finner jag mig dock sökandes efter just ett osynligt kraftfält att svepa in mig i.

Den här lilla damen vägrar. Allt. Men hon har karaktär och det är ju en trevlighet. Visserligen är det delvis vårt fel för vi överraskade svärmor med rosa champagne och en liten blomkrans till på hennes födelsedag. Vi hade inte förvarnat, då skulle de kanske bli stressade och klä upp sig osv. Vi vill inte vara till besvär vi vill bara umgås, i morgonrock om så krävs. Enkelhet framför allt (och såklart rosa fin champagne och konstfulla blomarrangemang men annars i all enkelhet…)

Stressen av att heltidsarbete, ha 98 timmar komp inarbetad som jag inte kan ta ut i tid och sedan ha en miljon andra saker att försöka få ordning på i mitt hem gör att jag på allvar har funderat på att låna en telemetridosa från hjärtakuten där jag för tillfället är placerad. Telemetri är ett sätt att övervaka människors hjärthälsa lite kort. Jag tror att jag snart kommer drabbas av brustet hjärta, Takotsubo, men inte på grund av sorg utan av stress. Jag känner mig orimligt jagad. Både av mitt arbete och av mig själv.

Jag har satt mig i en sits där jag inte hinner med att tänka en sekund på mig själv och jag plågas av att bara jag är ansvarig samt att jag VET att detta är en dålig sak.

Så, där har ni det, jag tror jag dör snart typ.

MEN, jag är inte bitter, jag är bara orolig och hoppas vid gud att de få dagar jag har semester hemma denna sommar kommer räcka för att jag ska känna att jag inte snört in mig i för mycket sjögräs så att jag inte orkar upp ned nästippen över vattenlinjen. Jag är ju en stark simmare men det finns ju gränser även för sådana.

På min lediga förmiddag (8.20-11.15) hann jag med att källsortera, handla, laga middag, städa köket (inte helt enkelt med tanke på att det är den enda avställningsyta vi har just nu), limma en spegel, panta flaskor, gödsla plantorna, vika tvätt, skriva detta och som sagt andas i nästan en halv minut. Jag tror det blir ungefär samma imorgon

Jag har iallafall förmånen att kunna sätta mig mitt på min skitiga runda matta och ta ett stadigt tag med blicken på vattnet vid horisonten och bara andas en stund. Jag gjorde just det. Jag satt väl där säkert 28,5 sekunder innan jag kände att jag vill fånga ögonblicket och skriva lite….Jag hann iallafall tänka ut att om jag bara kunde skapa det där kraftfältet att jag när som helst, när jag känner att det blir för mycket här hemma, kan sätta mig så och låta barnen liksom studsa bort från mig när de kommer för att klänga, gnälla, tjafsa eller faktiskt bara prata med mig. Jag behöver få vara i min ZON bara 15 minuter om dagen känner jag. Utan tider att passa och köttfärssås att koka (den puttrar as I speak).

Väldigt långt bort i fjärran där finns en blå strimma, den är mitt hopp.

Ikväll blir det hjärtakuten igen. i 9,5h. Sen ytterligare tre pass av olika längd och typ SEN ska jag ha semester. Tack gode gud om du låter mig orka till fredag 21.30 utan att döda någon!

Jag bara måste visa detta. Jag skickade till min vän Friday för att visa på något lättburet. Jag tänker mig att trosorna till skulle vara helt ljuvliga till en fin handväska och ett par höga klackar.