Maken är på fiskeutflykt, planerad sedan länge. Igår var vissa delar klara, grundplanen kan man säga. Detaljerna hade han sparat…till mig.
Jag vet, jag ska inte gnälla på honom, han gör så gott han kan men jag ÄR ju inte helt 100, alla hästar har inte samlats in än och det krävs ett visst mått av förståelse av omgivningen rörande min hjärnbrist.
Ni ska få ett exempel:
-Älskling, vet du var mina badbyxor är? (Maken som skulle ha åkt iväg för en halvtimme sedan men är aningens försenad pga dålig tidsuppfattning i kombination med desorganisation).
-På allvar? Du undrar om jag håller i minnet var dina badkläder är? (Säger jag för att demonstrera det oerhörda i detta men som samtidigt faktiskt VET var de befinner sig).
-Öh…ja men du brukar….jag menar du har ju packat upp och så…(Maken som nu inser sitt helt ödesdigra misstag och DESSUTOM har sin bästa vän närvarande som VITTNE).
-Jag råkar veta var de finns men tänker att kanske du kunde lista ut det själv och bespara mig allt hjärn jag så väl behöver….(Jag som nu sitter triumferande och bara vräker ur mig toppensmarta saker).
-Ööööööö men om du VET var de finns kanske du kan berätta så går det lite fortare…..? (Säger han med sin snällaste röst och de blankaste rådjursögonen).
-Jag kan ge dig en ledtråd. De ligger bland övriga bad-sim-poolrelaterade grejer….(Jag som nu verkligen passar på att inför vittnet skruva in kniven).
-Mäh! Du vinner, du är bäst, snälla var? (Han ger upp och fattar att slaget är förlorat)
-Källaren, längst in, fågel och mot väggen mot parkeringen. (Jag som vet att han aldrig någonsin kommer hitta dem trots detta men ändå ger en ganska så exakt anvisning om plats).
Han gick ned och kom upp utan badbrallorna.
-De är inte där! Fan vad taskig du är!
Han lät så övertygande att jag först trodde honom och reste mig för att kolla det näst troligaste stället, hans garderob. Där fanns de INTE. Jag insåg mitt misstag, jag hade trott på att han faktiskt letat där jag sagt att de fanns och gick därför ner i källaren där de låg precis där jag sagt att de låg.
Jag gick upp på övervåningen och bad honom och hans vän att komma ner. Jag ställde maken i hallen och bad vännen ta fram badbrallorna efter min beskrivning och plötsligt är han vansinnigt nära den plats där de låg. Han såg dem inte pga att han INTE VET HUR DE SER UT! Båda bekräftade att jag är fantastisk och att min man behöver en ledsagare.
Men, det är ändå jag som ÄR idioten här för tydligen hjälpte jag maken ändå trots att jag varken vill eller orkar. Jag har aldrig någonsin frågat honom om var mina saker ligger, jo de gånger han faktiskt tagit dem och lagt dem på något ologiskt ställe.
Jag har inte plats i hjärnan för all skit här hemma, jag tycker inte om att ha ett lagersaldo innanför pannbenet, jag vet bara inte hur jag ska delegera ut detta arbete….Vet ni? Och jag vill INTE höra något av alla de kluriga tips jag testat på honom redan för de funkar INTE.
Morr, morr morr.