För er som inte har TID med mig, det finns ett abstract på slutet, inga referenser eller förklaring av metod, men jag har gått på KI, hence ärlig och etisk!
Jag somnade med datorn på magen igår (jag har en laptop!). Jag vaknade två gånger, första gången vid två för jag tyckte jag hörde något (antagligen tv-serien som spelades på min mage) och sedan vid fyra (då kom min make hem efter AW). För sista gången vaknade jag med ett ryck vid nio av vad jag trodde var ett barns som skrek: -Jag är kissnödig!
Konklusion: Det är inte bättre för en sexbarsmamma att vara barnfri bara en natt, mitt beteende och min hjärna är så inställt att även om jag är helt ensam är jag virtuellt omgiven av min familj. Hör min bön mamma, behåll dem en vecka till!!!!
Så till ämnet. Internet. I detta ord väver jag in alla digitala saker som finns, alla sociala media och alla websidor. Kort sagt alla supersnabba sätt att kommunicera utöver telefonen, för den är ju stenålders. Jag förstår mig inte på teknik men jag tror mig förstå mig på människor och kommunikation, det är därför jag är lite orolig för internet.
En del är att det är så oerhört trist att de man äter middag med hela tiden håller koll på sin smartphone. Kollar av hur många likes de fick på bilden av maten man lagat till dem….En annan är de som är ännu yngre än de jag vanligtvis bjuder på middag, som helt saknar kunskap om hur man åt middag förr i tiden. Man talade till de som satt runt bordet. Och jag vet pappa, jag gör det ibland själv men det är för att jag är HEMMA när jag är hos eller med er. Inget annat. Vi har ju i princip sagt allt som går att sägas till varandra eller???? Så detta att den fysiska närvaron blivit mindre intressant än den cybriska, det ogillar jag.
Sen hastigheten. Minns ni Margot Wallströms senaste berömda tweet? Den var i och för sig inte så snabb i förhållande till själva nyheten (hon var några månader efter på den bollen) men blixtsnabbt kan en oövertänkt kommentar leda till diplomatiska katastrofer. Ett förlupet ord, ett felskickat mail och vips sitter man där med skägget i brevlådan. Långsamhet, kontamplatioooooon DET är vad vi behöver för att möta världens problem som vi står mitt i och står inför. Eftertanke! Säger jag som skriver så det glöder och aldrig korrläser och rättar stavning. Jo, det gör jag ju lite men oftast så slinker slarv igenom och jag märker det inte förrän jag läser det för maken och då genast måste rätta mig så jag slipper skämmas!
Jag lyssnade på Konflikt imorse (en minut) och då kommenterade den ene just detta, vart har eftertanken tagit vägen? Vi måste analysera saker, man kan inte bara smasha tillbaka hela tiden och plocka lätta poäng. Vi måste förstå vad som händer, annars är vi förlorade.
En gång tänkte jag bli jurist, av den anledningen valde jag samhällskunskaplig linje. Jag hatade historia, såååååå tråkigt tyckte jag. Men jag har omvärderat, historia är det viktigaste som finns! OCH reflektion!
I det sammanhanget är snabba utspel som når miljarder människor en urdum idé. Jag blir själv rädd av allt som händer i vår omvärld, förtvivlad rent av och jag är mycket glad att inte jag sitter med kärnvapenkoderna….jag är ju lite intensiv och impulsiv. Fast en sak är jag bra på, jag känner mig själv, jag har den allra största respekten för kunskap och vet när jag INTE vet något. Jag skulle be om hjälp om jag var tveksam inför en tweet….jag antar att det är det man har sin stab till. Så skäms på Margot och stackars oss som styrs av folk som inte förstår så mycket. Jag bävar.
Sen tillbaka tillinternet som den ultimata förstöraren. Mediebranschen har ju helt gått i nekros. Ingen vågar satsa på något som inte ger tusen klick och säljer enorma upplagor. Vi blir fördummade av detta. Jag är ju något av en bakåtsträvare och längtar tillbaka till den tid då jag hade DN i pappersform (jag hoppas det inte helt försvinner för min vision är att jag ska återgå till detta så fort ekonomin är i balans och tiden finns, för prasslet av morgontidningen kan INGET ersätta! INGET!) jag hyser också en stor kärlek till böcker och det har ju faktiskt visat sig att saker vi läst på papper, pergament eller trä sitter bättre. Även det som skrivs för hand minns vi bättre. Det handlar ju om på vilket SÄTT vi för in saker i hjärnan och det är jag ett tydligt bevis på. Häromdagen när jag satt och diskuterade bilder till mitt manus mindes jag inte ett smack av vad jag skrivit…….men när jag fick det uppläst kändes det som om det var saker som jag kunnat ha varit upphovskvinna till. Läskigt! Men så var jag ju lite matt när jag skrev också…..
Här ett abstrakt för er som inte orkar läsa: Internet är farligt, smartphones gör dig asocial och hotar mellanmänsklig fysisk kontakt, Margot är korkad och kunskap via papper och penna fäster bäst!
Tjing!