
Min dag började med att jag såg en ensam liten unge i T-shirt och blöja i grannens trädgård. Det var inte barnet som hörde ihop med trädgården och min okulära åldersbestämning blev mellan 2,5-3 år max. Jag blev orolig och ringde den som äger trädgården. Han blev väckt av mig halv sju men kvicknade strax till och återbördade barnet till dess rättmätige ”ägare”. Jag funderade länge och väl på hur orolig jag skulle ha blivit av att vakna vid halv sju och märka att Tylla var borta….

Lite så fortsatte dagen. Man är hela tiden lite orolig när man ”ansvarar” för en avdelning med nyopererade människor där det värsta plötsligt kan hända och hjärtan kan sluta slå när som helst. Helgen kommer då verkligen som en välsignelse.
Jag slutade tidigare som kompensation för att vi ska jobba mer alla andra dagar….och dessutom kom jag sent imorse. Inte pga att jag var sen utan pga att en vattenledning beslutat sig för att ge upp. Ett stort hål i Brommarondellen var vattenfyllt och bara ett körfält var öppet. Men jag tog det lugnt, jag kunde inte påverka skeendet.
Dagen förlöpte väl, jag tror jag hade det man kan kalla råflyt vad gäller specialistläkare faktiskt för att vara första skakiga veckan. Han kommer att bli en storartad kirurg (om han inte redan är det). Empatisk, lugn och svarar vänligt på mina frågor hur basic de än är. Mkt bra undervisningsklimat. Han t.o.m skrev ut patienter själv fast det nog egentligen var jag som skulle ha gjort det. Det hettade liksom till lite på slutet av dagen. Det brukar vara så på fredag efter lunch av någon oförklarlig anledning. Kanske det är för att man försöker operera på måndagar för att ha fem dagar på sig att märka om något gått snett medan ordinarie personal är på plats och utvilad?
Så vecka ett av 14 på kirurgen är nu lagd till handlingarna.
På hemmafronten är det också mycket lugnare idag. Kanske pga att jag slutade halv tre och inte blev totalt utmattad av att arbeta och vara hemifrån i 11,5 timmar?
Ikväll får vi kanske gäster. Jag uppmanar till spontanbesök, då slipper jag städpanik och förväntansångest. Vi utlovar alltid vin i rätt temperatur och vacker solnedgång. Inget annat. Jo, trevligt sällskap såklart, min specialitet!
Så har ni vägarna förbi, plinga på, jag älskar människor!!! Utom de som är dumma, men de läser ju inte min blogg!



Ha det!