Jag känner mig som den lilla människan.
Jag har sytt i en människa idag för första gången på tre år. (Trots stark avsky för nålar och sprutor).
Jag har övervunnit min nålrädsla och satt en PVK (perifer venkateter).
Jag har försökt plugga i oljud, det är inte effektivt.
Jag bor med världens bästa utsikt.
Jag skulle bli en apbra generalsekreterare för FN.
Jag vet att jag inte har storhetsvansinne.
Jag viker INTE ner mig.
Jag ska aldrig mer göra saker för att vara snäll utan lyssna på min inre kloka röst.
Jag har världens coolaste föräldrar.
Limoncello är den ultimata drycken.
Ridå!
