Halva dagen har jag varit helförbannad på att min telefon uppdaterade sig själv och att allt nu tagit fem gånger längre tid än vanligt. Jag HAR inte den tiden, slå koder, lära om, försöka fatta hur man ska göra och så livrädd att saker ska försvinna. Swish försvann till exempel, jag kan inte leva utan det. Det var dessutom bara två veckor sedan jag laddade ned den för andra gången…Surt. Sedan visade det sig att det var min ena dotter som av misstag tryckt på uppdatera inatt och satt igång hela helvetet för mig. Fast det var något av ett helvete redan innan med att ständigt få avböja förfrågan om man vill uppdatera NU? Jag vill i princip aldrig uppdatera, jag vill bakåtdatera om något. Tack på förhand.
Men….så noterade jag den där nya symbolen när man textar…jag vågade mig på att trycka lite lätt…jag fumlade lite men plötsligt lossnade det…jag är nu helt ”hooked” (det betyder krok, som att hänga upp något på…för er som inte vet). Jag är nu helt upphängd på detta och ser stora faror med nya sättet att kommunicera. Jag måste på allvar lägga telefonen i baksätet framöver, och stänga av den vid 21.00 och inhandla en helt ordinär väckarklocka. Totalt livsfarlig funktion. Som kokain för en person av min typ.
Jag överkom många tekniska hinder idag. Jag loggade in på Skatteverket, jag anmälde VAB, visserligen en dag sent men ändå.. Jag var inne och ändrade saker på CSN och lärde mig att älska åtminstone en ny sak med den här förbenade uppdateringen av min telefon. Sen bakade jag paj, fixade och trixade i huset hela dagen medan lilla Tylls snorade, fikade med en ny vän (hoppas jag) och kände mig på det hela taget väldigt nöjd idag. Supereffektiv kan man säga.