Undertexten kunde vara: En helt sann och objektiv historia om en man som försvann pga dålig städteknik. Eller städteknik…mer avsaknad av städ.
Jag vet, jag sade att jag hade noll att förmedla men så plötsligt snubblade jag över ett par minimala lovikkavantar som jag inte sett på golvet tidigare idag. Då sneade jag till. och då exploderar jag mentalt. Jag kom på titeln till mitt kommande skönlitterära verk redan när jag satt på toaletten för där noterade jag att maken inte plockat upp kläderna efter badet av liten pöjk och inte heller träffat rätt med sina sockor i tvättkorgen (det är iofs några dagar sedan han missade den men det tränger sig på nu).
Varje gång jag får lite tid över försöker jag hålla jämna steg med nedskräpningen här. Jag försöker till och med vara proaktiv. Jag låter inte potentiella nedskräpade vara framme. Strössel är ett exempel på saker jag förvarar på säkra ställen, saxar och pennor hör till samma kategori.
Maken…han har som sagt fått en ny fån idag och då har detta varit centrum i huset. Han ställer på allvar en dator mitt på golvet i sovrummet (där barnen leker) och förväntar sig att de inte ska röra och störa hans säkerhetskopiering…sen går han därifrån.
När jag såg att ett barn röra sig mot sovrummet sade jag: -Om jag vorde du….och varnar. Han rusar upp, helt oförberedd på vad som skulle kunna inträffa….HUR HAR HAN ÖVERLEVT???
Jag lagade middag, tog ur en disk, satte i en ny, plockade av bordet, gick på föräldramöte, kom tillbaka, då har inget hänt i rätt riktning…telefonen däremot den mår prima. Jag börjar laga mat igen, nu vegetarisk, en dotter ska snart hämtas efter träningen….och då säger maken. -Å jag måste städa innan fredag….
Jag har erbjudit mig att handla åt dem, maken och hans arbetskamrater som ska fira här på fre. Jag har frågat om han vill ha salsa…men att STÄDA, det gör jag icke. NO FUCKING WAY! Vill han visa fina huset får han städa, och om han är SÅ oroad kunde han lagt flera timmar idag på detta istället för att pilla med sin telefon. Den kan han kanske visa upp istället….?
Sist vi hade gäster var det jag som fejade, helt rimligt, jag bjöd. Jag snabbstädade, dvs lade helt sonika ned all skit som andra lagt på matbordet i en påse och nu är den väck. Det ska bli min nya teknik. Jag ska lägga saker i påsar som kan försvinna…för att försöka sortera andras små saker som de själva inte bryr sig om ska jag sluta med. Jag tar ansvar för MINA grejer, resten åker i en påse.
Maken är funktionshindrad tror jag när det gäller städ. Han kan bara inte slänga saker, inte ens snorpapper. Han lägger dem i fickor, bilen, byråer och fyller på med hopknycklade kvitton, tomma snusburkar och annat skräp. Jag blir helt galen av det. Jag vet, jag har en massa SAKER men jag sparar fasiken inte på snorpapper. Men nu strejkar jag, jag tycker INTE synd om honom. Han har bjudit hit folk och även om han tar fram lena rösten och sina värsta härskartekniker kommer jag inte städa. Han får skämmas själv. Jag ska vara flera mil bort, hos min mamma, en annan stark kvinna som kämpar i motvind med en man som ej kan göra sig av med papper…och har bokföring varje dag.
Men ni kan se fram emot en bok på ämnet man som dör pga undermålig städning. Jag ska bara välja genre, thriller, rysare eller kanske ren skräck! Realityskräck kanske jag kan uppfinna?