Det går väl att bara leva på, vakna, lämna barn, arbeta, laga mat, lägga barn, ge maken en godnattpuss och sen blogga lite…eller skriva och kanske drömma om framtiden.
Jag får ofta höra att jag ska fokusera, bita ihop, kämpa på och en hel del kring vad jag INTE ska göra….som att blogga, skriva och planera nya upptåg. Det är lite som döden för mig, att stå stilla, knyta näven i fickan och inte göra något.
Jag tänker ofta på meningen, nyttan med saker. Det kanske blir så när man har väldigt lite tid, då måste man prioritera och Luthersk som man är bör saker ha en högre nytta. Inte högre i någon gudomlig mening utan mer syfta framåt, uppåt eller vara sparsamt på något sätt.
Jag har brottats med mitt behov av att tillverka saker, driva butik och förse världen mer mer prylar som den sannerligen inte behöver men igår träffade jag en person som verkligen tänkt på detta och inte ser något fult i det. Det var väldigt skönt. För man kan sälja saker som man inte direkt BEHÖVER och ändå göra det på ett bra sätt, som syftar framåt, ökar medvetenhet och är hållbart. Det känns väl bra? Det gör det för mig iallafall och jag kände mig lättare om hjärtat efter vårt möte och det blir mer om detta framöver. Det är inte så ofta man träffar en person som delar i princip alla ens egna värderingar och som sett ”ljuset” så där…..Nu låter jag kanske för flummig och fanatisk men jag tror ni känner igen känslan, den när man förstår varandra och det bubblar i en.
Ni ska få veta mer sedan, det lovar jag men nu ska jag ta hand om en dageneftermake som sovit till halv tio medan jag handdiskat alla glasen från vår härliga middag med gamla och lite nyare vänner som verkade ”klicka” jättebra. Jag känner att värdinnan i mig vaknat till liv igen. Jag orkar bjuda in igen utan att stressa upp mig och för en gångs skull var jag PÅKLÄDD när gästerna kom!
