Ingen tidning idag heller.
En vecka fylld av sjukdom och vab avslutades med SPRITFEST! Tänk er, spritfest vid min ålder….Förväntningarna var högt ställda och det hade ordnats barnvakt veckor i förväg. Men, samma dag meddelar huvudbarnvakten (äldsta dottern som skulle vara barnpassningsgeneral bland de tonåriga barnen) bangade kan man säga. Då utbröt förtvivlan, frustration och en känsla av total ensamhet. Många blir överraskade när man berättar att man har sex barn. Jag får liksom släta över, berätta att tre är ju rätt stora och sköter sig ganska själva osv. Och de tre små….ja de är ju på förskolan och så passar min mamma och makens pappa då och då. Med andra ord, vi är inte familjen annorlunda, vi är familjen hur vanlig som helst….Då brukar många säga: -Men då kan ju de stora passa de små! Så praktiskt alltså, men i verkligheten är det ganska så pyssligt att få till barnvakt för oss och det är oftast min mor som åker på den utmaningen. Nu är vi ju i sanningens namn inte borta så mycket men ibland kniper det liksom och man behöver någon som kan avlasta en kväll varannan månad eller så som inte är min mor.
Det löste sig med att vi delade upp barnen och näst äldsta dottern tog barn nr 4 och 6 vilket hon ansåg var den lättaste matchen.
Allt gick bra och vi hade jättetrevligt. Det VAR en spritfest med bartender och allt. Jag tog en GT som var färdig och kände sedan att det nog var bäst med en Cola efter det. Maken körde och serverades fantastiska alkoholfria drinkar kvällen igenom. Jag fick två pina colada efter detta och allt utsvettat på fem timmar så jag mådde helt prima faktiskt! Jag är ju ingen amatör liksom. Ingen BELLINI dock, vad är det för kärringdricka egentligen? Vår värdinna gick loss på en Long Island ice tea och jag kände de gamla takterna från Bern´s komma tillbaka. Men jag hann aldrig med. 80-talsdrinkarna har ju något storartat över sig ändå! Hot shots, jellushots, tequila sunrise osv.
På lördagen skulle jag till stan, jag hade glömt att svärmor skulle komma, maken hade en enkel resa iallafall då så jag var inte skuldtyngd när jag rattade mot Östermalm, orolig var jag däremot, jag skulle bli proffsfotad. Jag blir så ful på foto. Ibland undrar jag om alla som blir bra på foto bara är smalare i ansiktet (eller jättevackra naturligt) eller om de stått och övat in olika ansiktsuttryck som funkar i en dimension? Detta har jag aldrig ägnat mig åt, jag har skytt linsen, även om jag ju gärna skulle vilja ha ETT kort på mig själv som ser anständigt ut och som man skulle kunna se tillbaka på i 90-års åldern. Kanske man skulle fota hela sig, naken för att kunna visa att se här hörrni, jag hade inte chipstuttar! (Jag återkommer med förklaring senare).
Nå, fotningen gick bra och jag njöt av besöket (nu lät jag som nån jävla helgkrönikör i The perfect guide kände jag, märkte ni glidningen?). Jag vände hemåt och där kom helgens första huvudvärk. Maken skulle på Parkour med äldste sonen och just när man tror att man ska få samtalet som säger: -Nu är vi här, allt gick bra, kläderna låg där du sade. Då får man detta samtal, 20 min innan han ska vara 30 min bort:
-Var fan är kläderna? (Väldigt stressad make som fått tydlig instruktion)
-Men, det har jag ju sagt tre gånger?!? (jag som känner att hjärtat nästan brister av all energi jag lägger ner på att se till att allt flyter här hemma men som resten av familjen inte märker av).
-Nä, de är inte där!!!! (maken som låter som att han tycker att han dragit värsta nitlotten i sitt val av hustru).
-Ööööööh kanske…vänta, jag har lagt dem i träningsväskan, den han hade till fotbollen, det är vid dörren….KLICK!
Så, allt var mitt fel. Jag hade förberett för mycket. Så kan det också gå.
Vi hade en trevlig kväll, hade båda svärmödrarna över (alltså ingen bigamis utan min och makens mamma, svärmödrarna). Och en kompis till Frank.
Jag hade fått Buffé i veckan och där fanns ett uppslag med vit mat…passade utmärkt tyckte jag eftersom jag köpt kycklingfärs med kort datum (för att rädda jorden och plånboken) men inte är så van att göra mat av sådant. Kycklingbullar i kokossås med blomkålsris…..Jo det blev vitt. Eller ”riset” blev lite brunt men resten väldigt vitt, och i mitt tycke ganska smaklöst. Men svärmodern var nöjd. Maken….han sa inte så mycket. Han gillar mer stuns i maten, saker han känner till. Kött, bea och potatis typ. Inte vit mat, mer brun mat.
Vi lade alla barnen ganska enkelt och sedan var det dags för……På spåret. maken somnade vid nio, jag satt kvar uppe, sorterade mina fröer (i sängen, det blev inte helt bra….jag har en fröbädd nu) och sedan såg jag avsnitt 5 av Scott & Bailey! Det var så spännande att jag väckte maken för att strama avsnitt sex, det som jag trodde var det sista…MEN!!!!!! Det finns 6 Säsonger! halleluja, jag älskar det, den är ju från 2011, hade ingen aning, hela året är räddat känns det som. För i den takt jag ser ett avsnitt (fördelat på tre kvällar) så räcker en serie såååååå länge!
Klockan 6 på morgonen (idag söndag) väcktes vi av barn. Jag gick upp fast maken hävdar att han var uppe först (in his dreams) om han hade varit det undrar jag varför inte han gett Tylla sin flaska…eller Edgar….eller gjort något alls?!? Han kanske gick på toa. Och DET mina vänner räknas INTE som att gå upp först, vad fan tror han? Då kommer han ju bli helt olidlig i takt med att prostatan växer till!!!
Jag beställde kål. Svartkål och två sorters grönkål, en med vit stjälk. Satans vad med kål vi ska äta framöver. Edgar vimsade omkring som vanligt och lät som en hel hårdrockskonsert men jag ska köpa hörselkåpor, så är det problemet löst. Jo, jag kom på att maken skulle bygga ett vindkraftverk till hönshuset också. det blåser nämligen så himla mycket här att jag tycker det skulle vara en bra lösning. Antagligen är det förbjudet att ha egna vindkraftverk, eller så måste man ha massor med tillstånd, betala avgifter och all möjlig vinst av gratis el skulle ätas upp av kommunala avgifter…..jag tycker att man ska få bygga små snygga vindkraftverk på sin egen tomt (utan att störa andra) hur mycket man vill. Den behöver bara driva en glödlampa, hur stor ska den behöva vara????
Nu ska slutet av helgen förlöpa smidigt har jag tänkt. Maken ska snickra lite på hönshuset, jag ska så lite mer fröer och så ska vi bara vara snälla mot varandra. Och ikväll ska jag se MASSOR med Scott & Bailey, jag älskar dem! Och sen kanske jag ska se klart senaste Mandelmanns…..jag vet inte om jag älskar eller ogillar. Jag vet bara att den initiala glädjen har fått sig en törn och det har mycket med allt fnittrande (mannen) att göra och ord som ”jäkelen” ”Masha” och andra smeknamn på djur och fru som liksom tar udden av allt härligt odlande och konserverande av mat.
Ta da alla!!