Idag var sista arbetsdagen på 32 dagar. Jag ska ta ut min sista föräldraledighet på F som fyller åtta i höst. Maken har två veckors semester under samma tid så vi ska alla vara hemma ihop och sen ska jag vara ensam två veckor med de små. Det ska bli en sann upplevelse…..
Gångna veckan har maken haft semester och en dag tog han med barnen till en kopia lantställe. De kom hem sent, barnen sov redan och jag kände mig lite….ensam. När jag kom hem började jag med att plocka upp alla lösa saker på golven, plockade i och ur disk, städade hos hönsen, utfodrade småkycklingarna som nu bor i vårt sovrum och planterade om en hel del tomater….sådde lite ruccola, hängde tvätt, satte på två maskiner och hör och häpna: Jag låg stilla i tio minuter och vilade ryggen i solen.
Dagen efter syntes inte minsta spår av min städraid. Men, så är det när man är ensam med tre barn som stökar ner, kräver omedelbar tillfredställelse och man liksom klappar ihop innan middagen.
Huvudvärken väckte mig imorse vid tre, den har tagit en paus lite på dagen men det berodde nog på kraftfull medicinering (alltid bra att ha en sjuksköterska till hands på jobbet) och de små och maken kom för TBE-vaccination och sedan åt vi lunch ihop. Trevligt och de ÅT faktiskt. Annars brukar dessa matbesök bara innebära att man blir fattigare men att barnen inte äter ett smack.
Det var väl kortversionen av min vecka. Jag kommer kanske blogga lite mer nu när jag är ”frånvarande” från min tjänst eller INTE med tanke på allt som ska göras. Tylla sa imorse: -Har du kommit hem mamma? Och det kändes i hjärtat. Och att de säger pappa till mig men sedan rättar sig. Jag är på tok för lite med ALLA mina barn, ändring i sikte hoppas jag.
Nu till dagens irritationsmoment. RUT-avdraget. Ta bara bort det. Jag förstår ej subventioner, kvotering eller annat bidragstjafs. Föreningar/företag/positiv särbehandling gör inget gott. Man kan hävda att svarta jobb blir vita men det finns andra sätt att nå dit. Sänk arbetsgivaravgiften till exempel, sänk lönerna och ansvar för sjukdom t.ex. Och gör det mer fördelaktigt att arbeta framför att ta bidrag från övriga medborgare. Jag räknar och räknar på hur mycket jag tjänar i förhållande till vad jag behöver ge för städtjänst och även med min nya lön blir det fortfarande billigare att jag med alla mina högskolepoäng och dyra utbildning städar efter mig själv. Oklart om det är lönsamt att jag städar efter maken dock. Därtill tycker jag att jag städar mitt eget hem bäst själv, jag slipper oroa mig för ev. stölder, att saker kommer bort, att de blir smuts kvar i hörnen och så kan jag vara utan det där tjatet om Ajax. För här städar vi med SÅPA och inget annat tack. Nä, så länge jag inte tjänar över 300 kronor i timmen efter skatt själv anställs ingen annan person som snor runt här. Det är inte tråkigt att städa egentligen, man ska bara ha tiden. Det är det det kommer an på för mig. Jag gillar att sortera, organisera och göra fint, faktiskt. Jag blir lugn och fin av det och känner mig duktig. Meeeeen skitiga klädesplagg etc från andra än mina barn…..det gör mig inte glad, aldrig. Någonsin. Där kan jag hålla med vänstern. Man ska ta reda på sin egen skit. Nuf said. Nu ett efterlängtat avsnitt av Ett fall för Vera!
Kärlek till alla!