
Jag läste för ett tag sedan om Kintsugi, det japanska sättet att laga keramik med guld. Det kändes
instinktivt som något för mig. Jag hatar att kassera saker som jag har älskat, ogillar slit och släng i
kombination med att jag faktiskt ofta drabbas av att saker faller i betonggolvet. (Barn, slarv, stök
anges som orsaker här).

Med i två flyttar har jag en tallrik, kanske det till och med är TRE flyttar som gick sönder under ett
vredesutbrott. Det var en samlartallrik, ett FYND som min farmor skulle ha sagt (och som min familj
hånar mig för att även jag säger när jag hittar något väldigt billigt som jag inte behöver men ej kan
motstå). Nåväl, jag har släpat på den däringa tallriken i några år nu (6?) utan att kunna göra mig av
med den och i samband med att jag läste lite om en kommande bok som rör psykiatri poppade det
upp igen, KINTSUGI. Att inte dölja skadorna utan framhäva dem. Det är så fint tycker jag. Och just
den där tallriken som åkte i golvet från väggen för att jag var så satans förbannad men egentligen
bara gjorde MIG ledsen. Den ska nu lagas. Med guld och lim, av mig. Ni får väl ett DIY-inlägg
senare…för stunden har jag bara beställt materialet och väntar in leverans.


Cirklarna sluts. Jag går vidare. Jag blir fortfarande satans förbannad på saker och ting men jag smäller
inte i dörrar så mycket, jag ANDAS och tänker att jag måste lära mig hantera mig själv och andra. Jag
har som mål att bli en perfekt och harmonisk människa. Jag hoppas jag hinner uppnå detta snart.
Kanske man är som allra bäst just innan man dör av hög ålder. Jag hoppas kunna bevisa motsatsen.
En psykatriker som, lagar med guld….min dröm.
