
Jag har gjort det igen. Köpt chokladjulkalender. Jag hade tänkt låta bli i år för vad som brukar utspela sig är att jag får köpa nio stycken till tre barn och sedan ägna stor del av min vakna tid åt att plocka pappersbitar från golvet. Men igår skulle jag in i den fina butiken Cranberry Corner i botten av huset i Mörby centrum där jag arbetat senaste halvåret för att köpa godaste julmusten och då såg jag den, mina drömmars chokladkalender. Den såg tysk ut på något sätt. Den påminde mig om glitterkalendrarna jag fick som barn och jag köpte den utan att tveka. Jag köpte även två små för det var för dyrt med tre av den stora varianten för mig.
Det spårade väl ur ganska omedelbart kan jag säga. Minst börjar principen råder här hemma så Tylla fick öppna. Och det var en rejäl chokladbit hon fick. Och sen ville hon ha mer, alla ville hon ha. Och killarna fick kompenseras med annan choklad ur en burk. Tylla bröt ihop och skrek som en galning att jag krossat hennes hjärta och jag som inte kan låta bli att dokumentera allt fotade ju såklart den skrikande plågade ungen. Jag gör det bara när jag tycker de skriker av orimliga skäl. Maken gav mig en blick…ni vet den där: Men-hur-dum-i-huvudet-är-du-trodde-du-verkligen-detta-skulle-fungera blicken….och JA, jag trodde faktiskt det skulle fungera. Så är jag, vaknar varje morgon och tänker att, idag händer det, det kommer gå smidigt detta.


Till sist var det lugnt ändå, ungen fick en extra chokladbit (och jag fick den där Mm-asbra-lösning-på-problemet-din-principlösa-inkompetenta-fuskmamma-blicken av maken) och jag tänkte att jag kanske ändå skulle valt juristspåret. Om jag kan ”mäkla” fred här så kanske jag ändå är ett ämne för UDs diplomatkår alternativt rustad att bli FNs generalsekreterare, är det inte dags för en kvinna snart på den posten. Och jag har inga lik i garderoben. Allt finns ju här på bloggen att läsa…..
Nu är det morgon här, ljuset smyger sig på och mina höns ska få komma ut. Grannen från en bit bort som nog har ursprung i Eritrea var här och hämtade sin son sent igår, han berättade att vår tupp galär så han hör det vid sju på morgonen. Han gillade det. Jag skämdes lite men va fan, vi bor ju på landet, där gal tuppar. Han fick ett av mina ägg som plåster på såren. De är dyrbara som guld för mig då vi bara får 5/vecka ungefär nu då bara en höna värper året om.

Misstänkt likt va?

Ha en skön helg alla! Och glöm inte bort att följa @underbara_underborns !
A