Igår var det adventsglögg hos min äldsta dotter, 20 år är hon. Hon hade ordnat så fint och jag var så stolt över henne att jag kunde spricka. Hela min sida familjen och hennes pappas var där och jag måste säga att han och jag trots att vi är skilda ändå har fixat att hålla ihop familjerna bra för våra tjejer. Jag kan sitta och konversera med hans fästmö, min make står och snackar med ex.makens far och i slutändan satt jag och pratade ordentligt med min fd.svärmor som också fick min bok och läste den så fort hon kom hem. Vi har lyckats känns det som. Att skiljas utan att det finns några hard feelings efteråt, det är en konst. Såklart var det inte så roligt just när vi skildes, det går ju inte men det var aldrig så där otäckt som man hör om. Stor eloge till fd. maken och hans familj.
Men det var inte det jag ville skiva om utan det faktum att jag har ett utfluget barn. Det är en bittersöt känsla att komma hem till henne. Det är så vackert, hon har varit här och plockat bland mina saker, fått allt hon önskat och min mammas bestick som jag växte upp med och har förvarat i många år bor nu där. Kanske mina barnbarn också kommer äta med dem om några år?
Hon hade ordnat fantastiskt fint och all oro som fanns när hon var 15 och ville pierca navel, tunga och tatuera sig i pannan (nej det ville hon inte) är helt som bortblåsta. Hon är klok, lyssnar på allvar på mina råd, går i mina vintagekläder och är en alldeles fantastiskt härlig människa som kan ställa till med brakfest och behålla lugnet. Man undrar om hon bir ett monster precis som jag sex barn senare på ett glöggmingel i framtiden;)
Nå, här lite bilder. Några från igår och sen en drös med bilder från mitt hem. Jag har nämligen några godbitar jag älskar men som inte kan visas upp i ett större sammanhang pga jag hinner aldrig styla och piffa för jag har tvätt upp till knäna….inte riktigt men själva huset är inte klart. Vi flyttade ju in så mitt i allt och har inte hunnit komma i ordning riktigt på 1,5 år….det är kanske vanligare än man vill tro.
Senare på kvällen ringde fd. svärmor och meddelade att hon läst min bok. Hon var imponerad. Lättfattlig, rolig och en bra blandning av vetenskap/fakta, anekdoter och egna upplevelser. Och jag kan säga att när hon som arbtat med psykisk ohälsa sen….jag vet inte 60-talet och hade en mor som var barnpsykiater, då väger det mycket tungt i min bok. Tack Ewa!!!! Så glad att du gillade den”
På morgonen nu fick jag ytterligare beröm. Denna gång av en vän till familjen, kollega och även hon psykiater som också tyckte det var en fantastisk bok. Jag blir så rörd, människor som jag respekterar och ser upp till tycker att jag lyckats i min föresats att göra en bok som når de sjuka. Jag kan tillägga att de bägge tyckte att jag borde leva mer som jag lär….och det är helt sant. Men det ÄR lättare att berätta för andra hur saker ska gå till. Man är liksom lite fånge i sitt eget livsmönster. Det ska vi verkligen se till att ändra på under 2018. Det är mitt nyårslöfte till mig själv och alla andra. Jag ska bli bättre på att vila.