Nu smällde dörren igen efter familjen. Jag är sjuk. Först var det influensa tror jag och jag kände mig lite bättre på julafton. Tillräckligt iallafall för att följa med familjen på julfirande. Men igår på juldagen tilltog febern och jag drog då slutsatsen att jag fått en superinfektion, alltså en infektion ovanpå den andra. Och det verkade vara bihålorna. Den konstanta huvudvärken och sen luktbortfall talade för det. Det gjorde (och gör) ont vid gång. Varje stöt mot skelettet vidarebefordras upp i skallen. Hela dagen har jag haft öronproppar i men barnen lyckas tränga igenom ändå. Jag fattar inte hur maken orkar helt ärligt. Helst ligger de i min säng, ser på fruktansvärda serier (Trolljägaren?) och annat som låter så olidligt.
Jag inser att jag har tappat kontrollen över mina barn. Jag kan inte få dem att tystna, de väljer skrikig tv och ja…jag är uppgiven. Det är orken det kommer an på. Vi orkar inte, inte jag iallafall och det är jag som vill ha styrsel. Maken….han bryr sig mindre om vad de gör, bara de inte stör honom….typ.
Men jag ska inte gnälla på honom, vi är olika. Jag bara önskar att mina barn var det minsta intresserade av annat än skittv. Orkade jag skulle jag gå ut med dem men vädret är så dåligt att man ju allvarligt funderar på att byta land. Det ska vara SNÖ på vintern, annars kan man bo på Bahamas……fy fan vad eländigt jag mår. Usch.
Nu har jag några timmar ensam. Jag ska sova då. Imorgon blir det förskola, då ska jag också vila. Hela den här månaden skulle ju varit produktiv och vilsam för mig…då åker man på nio dagars sjuka ihop med lediga barn…man kan bli helt galen av det faktiskt!
Blä blä blä men nu vet ni, jag håller typ på att dö och har börjat ge mig själv antibiotika utan att först gå till doktorn. För vem vill ta emot en sån som jag som kanske smittar ned dem så DE blir sjuka…..jag vet inte. Hatar f ö att gå till husläkaren, de har de där berömda 5 min sen ska man ut…..och jag hade medicin hemma. Är jag inte feberfri om…..två dagar då går jag till närakuten. 11 dagar med feber är för mycket känns det som.