Det blir en veckosammanfattning idag. Jag har fått ännu mindre tid för mig själv. Bloggen har blivit mitt mentala andningshål och jag planerar ständigt för att skriva av mig men kommer ingen vart. Jag antecknar utspritt på papper, i min kalender och i telefonen för att inte tappa mina olika spår och iakttagelser. Sen när jag väl har en stund över eller för mig själv finner jag sällan dessa och jag får skriva fritt ur huvudet iallafall. Kanske lika bra?
Veckans spår kommer ffa från radion. Radion i kombination med mina egna kunskaper och erfarenheter. Tydligen har forskare kommit fram till att stressade cancersjuka får fler metastaser än sina lugnare medsjuka (råttstudie tror jag det var). Andra forskare har visat att stressade människor som får dofta på sin partners kläder går ner i varv.
I cancerstudien var lösningen att ge betablockad som tar ner hjärtfrekvensen och då på ett konstgjort sätt ger mindre stress, iallafall konsekvenser av stress på hjärtat. I slutändan skulle den här forskningen kunna medföra att bröstcancersjuka alltid behandlas på detta sätt. Avslappning på burk.
Får man diagnosen bröstcancer med spridning verkar det ju inte helt osannolikt att ens stress blir väldigt väldigt stor. Man sover säkert dåligt, oroar sig för framtiden, anhöriga och tänker att livet nu blev dramatiskt mycket kortare. Tiden krymper. Därtill kanske man blir utsatt för mycket obehagliga medicinska ingrepp och behandlingar. Jag vill inte ens närma mig tanken. Att lösningen på stressen då skulle komma i form av ett litet vitt piller……ja, kanske det. Helst skulle man ju vilja se en situation där varje cancersjuk människa får ett empatisktskt mottagande med psykologiskt stöd, kanske en krisplan, en plats i en avslappningsgrupp eller annat. Stress löses ju förmodligen bäst genom att stressa av. Alla har sina olika sätt för det. Natur och motion brukar ju vara bra enkla sätt och behöver man hjälp på traven kan ju en utbildad person vägleda en. Kanske en själavårdare är på sin plats?
Jag har ju tack och lov aldrig fått ett sådant besked själv så jag kanske gravt underskattar den stressnivå som genereras men om pulssänkare i tablettform har en effekt kan jag inte se varför inte de sedvanliga metoderna skulle hjälpa. Om det inte är en ingrediens i medlet som har en direkt cancerdödande effekt då…..vad jag däremot misstänker är att sjukvården inte skulle kunna bära kostnaden av ett humant och empatiskt omhändertagande av de sjuka.
Stress är ju mitt mellannamn och det var väl därför jag blev så intresserad. Emellanåt tänker jag att stressen verkligen skulle kunna ta död på mig och nu fick jag liksom svart på vitt, vi kan verkligen dö av för mycket stress. Många av oss måste verkligen bli bättre på att varva ned. Tabletter tilltalar mig inte alls, så doktor jag är, ingrodd tröja däremot känns mer i min smak. Så om vi inte kan möta stressen på något annat sätt kanske DET är den kostnadseffektiva vägen framåt? Enda haken är väl att alla inte har trygga och stabila relationer för det duger inte med vilken svettig persedel som helst. Det behöver vara en trygg svettig socka om man ska ha någon nytta av den och DET har jag ju ändå.
Så alla mina vänner, bli inte förvånade om ni framöver ser mig iförd herrkläder i en storlek som faktiskt passar mig men kanske makens arbetskamrater har mer spektakulärt att vänta!?!
Hej från mig!