Men hej alla glada sportlovsfirare (och ni som inte än har ledigt eller redan varit lediga)! Idag vaknade jag som en ispinne igen och insåg att det var kanske inte bristen på heltäckande (eget) täcke som var problemet. Jag gick upp först (av de vuxna) och började fixa ”hotellfrukost”. I skrivande stund har en av fyra vuxna ännu ej inmundigat detta utan ligger kvar i sängen…
När jag stod där i köket kikade jag ut på termometern….minus 25? Äh, det kunde ju inte stämma, vi hade hört 13-16….jag gick in till min kompis som brukar ha koll och frågade om termometern händelsevis fastnat just på 25 men nej. Det är MINUS TJUGOFEM grader här. Punkt skulle man kunna skriva men livet med sex barn i en fjällstuga medger inte punkt. Det gör att jag måste röra mig hela tiden och hålla lite framtidkoll (dvs förutse konflikter, hunger, kiss- eller bajsnödighet och att wi-fit plötsligt bryter samman).
Vi drog alltså till fjälls med tre icke skidtränade småbarn. Jag är en sann optimist och vi hade inte hunnit med att träna i backen hemma. Delvis pga att jag förutsåg extremt mycket problem kopplat till detta och kände att det var bättre att bara komma iväg och ta fighten på ett fjäll (i minus 16 grader…).
När vi löst fem vuxenbiljetter (två fullvuxna en 16-åring, en 8-åring och en 7-åring) för den nätta summan 10000kr för 6 dagar var vi redo. Alva tog Tylla i hand och sen var de på mindre än en minut på väg upp i knappliften. E och F däremot bjöd på hårt motstånd. Just när jag bestämt att maken skulle ta yngste sonen hem och låta mig kämpa vidare med åttaåringen var det som om den Gordiska knuten löstes i och med det oväntade greppet att kasta in handduken (inte så jag brukar jobba men temperaturen sänkte min motståndskraft). Plötsligt var alla i backen och vi åkte i flera timmar ihop. Vi var tvungna att avbryta plötslig med ett besök i värmastugan då två illtjöt av frusna fötter. I samma stund beslöt maken och Alva att de skulle ta sittliften upp till högre höjder. Jag lämnades med de illtjutande barnen och de iskalla fötterna….Jag agerade snabbt, pjäxor och strumpr av och sen in med alla fötter mot min kokheta mage. Jag kan erkänna att jag nästan dog på kuppen men vad gör man inte för sina förfrusna barn? Edgar fortsatte gallskrika hysteriskt för han trodde väl att fötterna skulle sågas av. Han förklarade att det hysteriska anfallet inna själva skidåkningen berodde på att han var helt säker på att bryta nacken och dö i backen….jag ska fundera på mina val av ord framöver. Jag gillar ju att vara försiktig och varna för diverse farligheter meeeeen de förstår inte att allt farligt inte alltid inträffar….om man bara är försiktig. Och väl påklädd.
Kvällen innebar samkväm, Snowroller på tvn och tacos. Vi somnade sent och mycket nöjda. Idag avvaktar vi lite med att gå ut. Det måste bli liiiite mindre kallt. Men sen är vi all in, 10000kr är ingen struntsumma och vi måste få valuta för pengarna. Skistar ska inte ta hem detta utan att vi får lite skidåkning i oss.
