Men ååååå, ta mig dit. Eller vaffasiken. Jag ska ta mig själv dit! Jag kan själv.
Häromdagen hörde jag att Stil i P1 skulle handla om Vita Sackvile-West. Så jag bestämde mig för att lyssna. Men glömde. Men det poppar ibland upp små blänkare…typ, det var nåt jag skulle lyssna på…och så tänker jag INTE. Då brukar det komma.
Jag hade en gång, i ett annat liv som levdes i min första sekelskiftesvilla ägd av en trädgårdsmästare, en dröm om en vit trädgård. Inte hela trädgården men oval i ena kanten. Där jag hade plats att sitta och läsa i kvällssolen…den blev aldrig av. Jag skilde mig och den maken delade inte mitt trädgårdsintresse.
Nu står jag här och kikar ut över min trädgårds framsida. Jag ser mina höns picka i sig skalen från jordärskockorna som jag just skördat och tänker att jävlar i min låda, jag ska sätta min prägel här. ALLA MINA PLANER SKA FÖRVERKLIGAS! Jag ska göra en helt fantastisk plats av detta jävla berg. Om någon kan orka det är det….jag?
Jag hoppas och tror att det ska bli som jag vill. Nuvarande make gillar oftast mina infall och bifaller….jag har iallafall gjort en ”kick ass”-soppa och han ska få bubbel till sen ska jag börja bearbeta honom…sen blir det banken…och sen ska jag kröka rygg.
Nu är det helg, jag ska VILA och arbeta, jag kan inte bara vila då blir jag knäpp.
Inlägg kopplade till De aderton…Att frottera sig
Tjing!